Om du nyligen missat att P3 har listat "världens 300 bästa låtar" har du antagligen gått miste om något stort. Diskussionerna har varit heta, och till och med industriveteraner som Lars Nylin delar nu sina tankar kring P300.

Det har noterats att popmusik ofta kommer i fokus först när en artist går bort eller stora medier publicerar listor. Detta har en dyster klang, men det är trist nog sant. P3:s P300 har fått både hyllningar och kritik, och det har lett till intensiva diskussioner bland musikälskare.

Många har ifrågasatt P3:s rätt att skapa en sådan lista, särskilt med Robyns "Dancing On My Own" som krokar sig fast i toppen. Detta avslöjar hur passionerat folk engagerar sig i musiken – så mycket att vänskapsband satts på prov i diskussionerna.

Under den senaste veckan har en ström av åsikter flutit in, där kritiker har hotat med att avsluta vänskapsrelationer med P3 och de inbjudna experterna. Den initiala underhållningen har snart övergått till besvikelse när kommentarerna blivit mer upprörda än glädjande.

Den som känner sig som en riktig musiknörd, liksom jag, har länge haft en plats i musiklistornas värld och känner att de har blivit förbisedda genom åren. Men snabbt inser jag att jag inte är ensam; tusentals andra har reagerat likadant på listan – och av en plötslig anledning har jag blivit en av dess mest passionerade förespråkare.

Men min kritik går närmare än så. Jag undrar om kritikerna ens läste listan innan de klagade. P300 är verkligen inte så "ung och typisk P3" som många påstår. Tittar vi på topp 10 ser vi att åtta av de låtar som kvalificerat sig är från 1900-talet, med flera låtar som går tillbaka till 1960- eller 70-talet.

Den viktiga frågan är: Borde svenskt musik få en hög placering på listan? Absolut! Internationella jättar som Billboard och Rolling Stone har ofta svenskt språkliga låtar på sina listor. ”Dancing On My Own” placerade sig som nummer 20 i Rolling Stones topp 300, och ABBA:s ”Dancing Queen” hamnade på andra plats i Billboards topp 500. Så varför skulle vi ifrågasätta deras plats här?

Men visst, det finns ett argument för att listan skulle ha nytta av en viss grad av kuratering och redigering. Det känns lite som att detta var ett hastverk av artister och experter, utan större eftertanke kring hur dessa låtar står sig i relation till varandra. Många storsäljare, såsom The Beatles, verkar åsidosatta i sådana sammanhang.

Men trots bristerna i urvalet är målet med P300 att hylla musikaliska mästerverk av alla slag, och på många sätt når denna lista det målet. Det har också resulterat i ett av de mest lyssnade programmen på P3 på länge.

Vad skulle jag ha röstat på? Idag skulle jag placerat låtar som "River Deep Mountain High" med Tina och Ike Turner, "What’s Going On" med Marvin Gaye eller "Heroes" med David Bowie i toppen. Men detta skiftar från dag till dag, precis som vi som älskar listor alltid har sagt sedan urminnes tider.

Nu återstår det att se hur framträdande P300 kommer att förbli i musikhistorien och om den verkligen kommer att påverka hur vi ser på populärmusik framöver. Lars Nylin.