Flera barn i Roma kulturklass kommer från familjer präglade av social utsatthet och många föräldrar är analfabeter eller har så gott som ingen utbildning. Detta faktum lyfts fram som en av förklaringarna till barnens otillfredsställande skolgång.

David Taikon, en före detta elev som idag avtjänar ett straff i fängelse, berättar om bristen på stöd från hemmet. Mamma kanske tyckte att han borde gå till skolan, men det fanns ingen verklig konsekvens bakom det. Istället för att anställa specialpedagoger valde skolan att låta en familj med kulturell kompetens leda klassen, vilket i teorin skulle ge en bättre känsla av trygghet för både barn och föräldrar.

GP:s granskning visar att den anställda familjen hade nära släktrelationer med många av eleverna. Ingen av dem hade dock formell pedagogisk utbildning vid anställningstillfället. De började som obehöriga hemspråkslärare, städare och elevassistenter.

Flera personer med insyn i skolan har ifrågasatt kvalitén på utbildningen som familjen fick. En rektor som inledde klassen påpekar att den kompetens som uppvisades av en av föreståndarna inte alls motsvarade förväntningarna.

Tidigare myndighetsrapporter kritiserade starkt skolans arrangemang, där det framkom att ingen av eleverna uppnådde fullständiga betyg och det saknades nationella prov. Trots allvarliga brister beslöt skolledningen att investera i en skräddarsydd lärarutbildning för föreståndarfamiljen, vilket kostade Stockholms stad hela 682 000 kronor. Den utbildning som erbjöds var på många sätt undermålig och anpassades för att ge familjen pedagogisk kännedom snarare än att följa den ordinarie lärarutbildningen.

Resultatet blev, trots stora förhoppningar om förbättringar, att studieresultaten för eleverna fortsatte att vara låga. Enligt inspektioner kunde många elever inte ens skillnaden mellan betygen F och D. Det ledde till att Skolverket inte bara kritiserade arbetsmetoderna utan också ifrågasatte den generella lärarexamen som familjen erhöll.

Ingen praktik genomfördes på andra skolor, vilket var ett krav enligt avtalet, och många av de poäng som föreståndarna tillgodoräknade sig kom helt och hållet från deras tidigare erfarenheter snarare än från faktisk utbildning.

Inspektörer som besökte klassen har också vittnat om hur föreståndarna motarbetade inspektionerna och hur det i praktiken var svårt att få en överblick över klassens undervisning. Kvaliteten ska enligt flera källor ha varit exceptionellt låg.

I hösten 2017, efter över ett decennium av kritiska rapporter och sviktande resultat, stängdes klassen ner. Det har lett till en debatt om hur viktigt det är att fortfarande ge minoriteter plats i utbildningssystemet, men ändå säkerställa att alla barn får likvärdiga möjligheter.

Myndigheternas ansvar och skolans ledning ifrågasätts nu kraftigt, och det står klart att behörighetsgränserna för lärare i Roma kulturklass har varit för brett definierade. Frågan är om denna situation någonsin kommer att förändras, eller om den romska minoriteten fortsatt kommer att kämpa mot strukturella hinder i det svenska utbildningssystemet.

En uppföljning av situationen och elevernas nuvarande utbildningsstatus visar på både framgångar och misslyckanden, där det fortfarande finns mycket arbete kvar för att nå en säker och inkluderande lärmiljö för alla.