Det är allmänt känt att individer med invandrarbakgrund är överrepresenterade inom brottslighet, och detta bekräftas av en omfattande studie från Lunds universitet. Den senaste analysen visar att 63 procent av dem som dömts för våldtäkt eller försök till våldtäkt mellan 2000 och 2020 har invandrarbakgrund, vilket inkluderar personer födda utomlands eller de med en förälder född utomlands.

Forskningen understryker att risken för att dömas för våldtäkt är signifikant högre för de som invandrar till Sverige som vuxna. Specifikt, om en person invandrar efter att ha fyllt 15 år, är risken hela 6,25 gånger högre jämfört med etniska svenskar. För dem som bott i Sverige mindre än fem år är risken mer än sju gånger högre. Dessa siffror indikerar att ju längre tid en individ befinner sig i Sverige, desto lägre blir risken för att dömas för våldtäkt.

Ardavan Khoshnood, docent vid Lunds universitet, förklarar att de kulturella värderingarna och integrationsprocessen spelar en central roll i detta fenomen. De som är dömda för våldtäkt tenderar att ha lägre inkomst, högre beroende av socialbidrag och bor ofta i utsatta områden. Psychiska problem, alkohol- och drogmissbruk är också vanligare bland dessa individer.

Även om en del av överrepresentationen kan kopplas till socioekonomiska faktorer, kvarstår problemet när man justerar för dessa variabler. Detta tyder på att det finns andra bakomliggande faktorer som kopplar samman invandring till ökade våldtäktsrisker, särskilt relaterat till kultur och integration.

Khoshnood betonar vikten av att förstå kulturella skillnader, där män från länder med striktare sociala normer kan missförstå sociala interaktioner i Sverige. Till exempel, i Afghanistan är det ovanligt att umgås med kvinnor på sådant sätt som ofta sker i Sverige, där dans och socialt umgänge är norm. Denna kulturella skillnad kan leda till missförstånd och riskabelt beteende.

För att motverka dessa problem föreslår Khoshnood att det behövs en ny policy och utbildningsprogram för nyanlända som fokuserar på svensk lagstiftning och kulturella normer, särskilt kring sexualitet. Utan en nationell handlingsplan kan det bli en utmaning att hantera detta komplexa problem.

Sammanfattningsvis visar studien att med längre tid i Sverige minskar risken för att individer döms för sexualbrott, vilket poängterar betydelsen av integration och förståelse för svenska värderingar. Frågan om lager och utbildning på detta område är därför av yttersta vikt för att säkerställa en tryggare samfällighet för alla.