Maja Dahlqvist inledde den förra världscupsäsongen som regerande mästare i sprint, men redan vid årets början kände hon att något var fel. Under premiären i Ruka i november åkte hon in som 34:a i sprintkvalet, vilket överraskade både henne och hennes tränare.

– Det känns som att det inte är jag som åker. Som om jag åker med tejpad näsa och tejpad mun och ska maxa i tre minuter, berättade Maja efter loppet.

Den här säsongen har varit extra utmanande för Dahlqvist. Trots att hon under sommaren hade en fantastisk träning och kände sig starkare än någonsin, försvann styrkan mysteriskt när tävlingssäsongen inleddes.

– Det var en jävligt speciell säsong för mig. Jag hade världens bästa träningssommar, den bästa någonsin och var starkare på alla tester, säger Maja under ett höghöjdsläger i italienska Lavazé.

Trots goda träningsförutsättningar upplevde hon en märklig brist på energi i spåren.

– Det var ett litet mysterium. Jag vet fortfarande inte vad den största anledningen var. Jag hade till exempel väldigt hög puls utan att känna mig allmänt trött.

Många provtagningar genomfördes under vintern, men ingen kunde ge svar på gåtan.

Trots de tuffa förutsättningarna lyckades Maja knipa tre pallplatser i världscupen och avslutade säsongen som fyra i sprintcupen, vilket är en imponerande prestation med tanke på hennes kroppsliga utmaningar.

– Det känns som att det borde ha varit omöjligt med den kroppen jag hade hela säsongen. När den sista tävlingen var genomförd ville jag ge mig själv tid att vila ordentligt.

– Det har sakta men säkert börjat kännas bättre. Jag har inte blivit mer sliten eller sämre av att träna mycket. Jag tror att det bara är tiden som har fått göra sitt, avslutar Maja.

Nu blickar Dahlqvist framåt mot kommande säsong. Med en stark tro på sin förmåga och en förnyad fokus hoppas hon kunna återfinna den form som gjorde henne till världsmästare.