Herregud, vilka tider vi lever i. På ett sätt känns det som om vi har kommit långt sedan tidigare normer kring sexualitet, medan vi samtidigt står inför en ny och kanske mer komplicerad verklighet. Tiden av tysta signaler, där den som valde att vänta med sex tills äktenskapet såg sig som en lycklig vinnare, verkar vara ett minne blott. Jämfört med det förflutna är dagens sexpositivism en ny slags utmaning för våra värderingar.

Det hela började på allvar runt 2020, när sexpositivismen ställdes under lupp av kulturkritiker. Det har framkommit att den sexuella friheten, som många trott ska stärka oss, kan leda till känslor av utmattning och krav, i stället för empowerment. Fyraårsdomen av Snapchat- och Tinder-kulturen har lett till att många kvinnor känner sig mer som objekt i ett oändligt val av partners snarare än subjekt av sina egna liv.

Bland det som gör att vi ska stanna upp och tänka är de nya influenserna som dominerar plattformar som TikTok. När Lilly Phillips nyligen postade en video där hon skryter om att ha haft sex med 101 män på 14 timmar, fick det naturligtvis många att höja på ögonbrynen. För vissa framstod det som en ny form av sexuell frihet, medan andra menade att det idealiserar en ohälsosam livsstil. Sådana uttalanden påverkar unga tjejer och killar på sätt vi kanske inte ens är medvetna om.

En annan influencer, Bonnie Blue, har också blivit känd för sina polariserande åsikter om sex och relationer. Hon pratar öppet om att hon tycker det är en kvinnas plikt att tillfredsställa män, vilket ekar av föråldrade normer mitt i en tid som så gärna vill sträva efter jämställdhet och frihet.

Samtidigt visar undersökningar att många ungdomar idag debuterar senare i livet och att en stor del av befolkningen fortfarande ser på sex som en intim och betydelsefull del av livet, snarare än något som bara ska avverkas.

Det är av vikt att notera, trots upplevelsen av en ökning av meningsfulla sexuella relationer, att en trend av sexuell avhållsamhet också är på uppgång i flera kulturer. I Japan, exempelvis, visar statistik att endast en femtedel av gymnasiekillarna har haft sin första kyss.

Oavsett hur man vrider och vänder på det är det uppenbart att den nuvarande sexpositivismen, vars hype ofta blandas ihop med en livsstil av överdriven konsumtion, kan framstå som oinspirerande och ytlig. Även om vissa kan se det som en ny frihetsvåg, undrar jag vad konsekvenserna blir när vi ser ner på de stiliserade bilderna av sex och intimitet.

Som det ser ut nu tycker jag att vi kanske inte är riktigt redo för en genombrottsvåg av sexpositivism 2.0, och det kan vara bra. Innan vi tar det steget, borde vi kanske reflektera över vad dessa nya normer verkligen innebär för oss som samhälle och för vår framtid. Fram tills dess får vi hoppas att diskussionerna kring sex och relationer blir mer nyanserade, och att vi kan skapa en miljö där alla, oavsett kön och tro, kan känna sig trygg i sina val.