Förra året delade någon ut lappar i det välmående villakvarter där min svåger bor. Ett produktionsbolag ville hyra ett hus i området för en tv-serie baserad på det kända helikopterrånet mot en värdedepå i Västerberga för 15 år sedan.

Min svåger visste ingenting om detta, men efter ett telefonsamtal från produktionsbolaget blev saken klar. Familjen tackade ja, och döm om min förvåning när jag fick veta att det var deras tonårsson Emil, som bara 16 år gammal, hade klurat ut att detta var en chans för dem att tjäna extra pengar. Han hade till och med förhandlat upp priset.

Oavsett om det var en bra idé eller inte, beslutade familjen att ta chansen. De skulle tillfälligt flytta till ett hotell medan deras hem blev en filmisk kuliss för några av de kriminella karaktärerna i serien – något som min svåger tyckte kändes spännande.

Med stor förväntan följde han produktionen och ställde frågor som: ”När börjar den sändas? Kommer folk att känna igen vårt hus? Hur mycket kommer det att synas i serien?”

Jag trodde att han redan hade föreställt sig sitt hus i Sundbyberg som Tony Sopranos villa. Men när jag nu har sett hela serien ”Helikopterrånet”, som har premiär på Netflix nästa vecka, kan jag meddela att hans förväntningar var kanske lite för höga.

Trots en välgjord produktion och åtta spännande avsnitt, syntes knappt hans hus. När det väl dök upp i det sista avsnittet var det knappt igenkännbart, förutom köket. Istället för att vara en kall gangsterboss visades mannen som bor i huset som en nervös helikopterpilot, en karaktär som misslyckas i nästan allt han gör.

Det fanns verkligen ingen Sopranos-faktor här. Ingen maffiakänsla som man hade hoppats på. Istället pratade pilotens fru om att måla om köket. Det som mina släktingar har investerat tid och kärlek i under ett decennium.

Det verkar som om den verkliga besvikelsen kommer för min svåger, vilket kommer att bli den största utmaningen att smälta. Helikopterrånet har premiär den 22 november på Netflix, men vem vet om detta egentligen blir en hit bland true crime-fans?

Kanske är det nu dags för min svåger att börja drömma om andra möjligheter – en verklig film och inte bara en flopp.