Det är en märklig tid vi lever i där människor gärna köar för att uppleva det mest utmanande och skrämmande man kan tänka sig. Kristofer Ahlström, en nyfiken filmskapare, har höjt på ögonbrynen över denna trend.

"Jag kan verkligen inte förstå varför folk är så fascinerade av att se min största rädsla", säger han med en blandning av förundran och besvikelse. Flera fans har strömmat till hans senaste verk, vilket har lett till enorma köer vid visningarna.

Ahlström beskriver sina känslor kring rädslor och hur de gestaltas på film: "Det är som att se in i en spegel av det som skrämmer en mest. Ändå finns det något hypnotiskt över det, något som drar folk till att vilja konfrontera sina egna demoner."

Det hela väcker frågor om vår fascination för det skrämmande. Varför är vi så benägna att utsätta oss för våra rädslor, även i en säker kontext? I en tid där verkligheten ofta överträffar dikten kan det vara ett sätt att bearbeta våra egna psykologiska utmaningar.

Även om han kanske inte förstår det, är Ahlström medveten om den kraft hans konst har över publiken. Med ett nytt projekt i sikte, planerar han att dyka ännu djupare ner i temat rund rädslor, något som kan bli både personligt och universellt.

I slutändan kan det vara just denna mystik – den oförklarliga dragningskraften av det vi fruktar mest – som gör att människor fortsätter att köa, oavsett hur surrealistisk upplevelsen kan verka.