I takt med att klimatförändringarna förväntas bli allt mer påtagliga, står tusentals gravar i Sverige inför en allvarlig och potentiellt katastrofal träff. Carola Wingren, professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), belyser detta akuta problem och pekar på att både planerare och beslutsfattare måste ta detta i beaktande.

– Det är inte bara en fråga för samhällsplanerare, utan för alla, säger Wingren. Om människor värdesätter kontinuitet och minnet av sina nära och kära, så är det viktigt att vi alla reflekterar över detta.

Enligt en kartläggning som Wingren utfört pekas sydvästra Sverige ut som ett särskilt utsatt område. Hon och hennes kollega uppskattar att så många som 30 000 gravar kan hotas av översvämningar och andra klimatrelaterade förändringar fram till sekelskiftet 2100.

Det handlar om platser där jorden är dåligt drencherad, där grundvattnet är högt eller där gravarna ligger på lågmark nära vattendrag. Dåligt placerade gravar, särskilt i lutande terränger eller i närheten av älvdalar, står också i riskzonen.

– Vi fokuserar på sekelskiftet 2100, vilket inom två generationer kan innebära allvarliga samhällsproblem, fortsätter Wingren.

För närvarande pågår en studie där Wingren och forskarkollegan Roger Marjavaara utforskar de känslor som väcks när gravar måste flyttas. I Kiruna har detta redan blivit en verklighet på grund av gruvdrift. Enkätsvar från anhöriga har samlats in, men ännu inte analyserats.

– Jag är övertygad om att gravflytt är en mycket känslig fråga. Platsen där man kan minnas sina kära innebär ofta mer än vad folk inser i sitt vardagsliv, säger Wingren.

Att flytta gravar är inte bara kostsamt utan också komplex. Frågan handlar ytterst om värdighet och identitet, enligt Wingren. Hon nämner de traumatiska händelserna efter orkanen Katrina i New Orleans, där kistor flöt iväg och hittades lång väg ifrån sina ursprungliga platser, som exempel på hur viktigt det är att respektera de avlidnas minne.

– Det handlar om hur ett samhälle håller samman och vilken mening platser har för våra liv, tillägger hon. Vi kan inte låta klimatkrisen bestämma över våra minnen och vår historia – vi måste agera innan det är för sent!