Medan Kim Andersson, 42, förbereder sig för sin sista comeback på handbollsplanen, är han på väg att konfrontera en djup inre kamp. Tankarna snurrar och frågor som: 'Vem är jag utan min handboll?' och 'Vad ska jag bli nu?' gnager i hans sinne.

– Jag har inte velat prata om det sådär, men det är nog en mindre identitetskris, erkänner han.

Kim Andersson är en av Sveriges mest framstående handbollsspelare genom tiderna. Under 2000-talet har han gått från att vara en lovande talang på Ystad Gymnasium till att bli en internationell superstjärna. Med THW Kiel har han vunnit nästan allt som går att vinna, och han har även representerat det svenska landslaget med 240 matcher och fantastiska 824 mål i blågult.

Men nu, när han närmar sig slutet av sin karriär, tvingas han att tänka på livet efter handbollen och vad det innebär för hans identitet.

Dessutom är Kims situation inte unik. Många atleter går igenom en identitetskris när de avslutar sina sportkarriärer. Studier har visat att det kan leda till depressiva känslor och svårigheter att anpassa sig till en ny livsstil.

I en tid av osäkerhet säger Kim att han söker efter nya intressen och passioner som kan ge honom livsglädje bortom handbollen.

Allt detta framkallar en djup reflektion över hans framtida väg och hur han ska navigera sina nästa steg, både professionellt och personligt. Kim Andersson står nu inför en av sina största utmaningar – att bygga en ny identitet i skuggan av sin storhet som handbollsspelare.