Karam Kanjo kom till Sverige 2015 som 17-åring från krigets Syrien. Hans svårigheter med anpassning ledde till avbruten skolgång och ett djupt drogmissbruk. Inom fem år hade han dömts åtta gånger för en rad allvarliga brott som sexuellt ofredande, våldsbrott och stöld.

Hans kriminella bana tog en ny vändning i början av 2020 när han dömdes till fängelse efter ett brutalt överfall där han stal pengar från en kvinna. Vid den tidpunkten väcktes inte frågan om utvisning, något som förvånar många med tanke på hans brottshistorik.

Året efter begick han ett grovt brott som våldtäkt mot en kvinna i Sollentuna och dömdes till 2,5 års fängelse. Återigen, trots att han nu hade begått ett mycket allvarligt brott, krävde åklagaren inte utvisning. Detta kan kopplas till en dom från Högsta domstolen i april 2019, som fastslog att det krävs ”synnerliga skäl” för att utvisa en person som bott i Sverige längre än fyra år.

Efter våldtäkten 2021, då Karam Kanjo varit i Sverige i sex år, var det sannolikt att utvisning inte skulle ha varit en möjlighet, trots hans grova brott. Denna dom från HD kom dock att få viktiga konsekvenser för framtida ärenden.

I augusti 2022, under ledning av dåvarande justitieministern Morgan Johansson, skärptes reglerna för utvisning på brottsmisstankar. I den senaste domen har Karam Kanjo nu dömts till 5,5 års fängelse för grovt rån av en 91-årig kvinna vid Sollentuna station – ett överfall som fångades av övervakningskameror.

Då de nya reglerna inte längre kräver synnerliga skäl för utvisning, gjorde tingsrätten en snabb bedömning. Det konstaterades att Kanjo, med sina 19 domar, begick det grova rånet medan han var villkorligt frigiven från sin senaste våldtäktsdom.

Hans kopplingar till Sverige anses vara mycket svaga; han upplever sociala problem, lever under destruktiva förhållanden utan ett stabilt boende och är arbetslös. En domstol kan ta hänsyn till dessa faktorer i utvisningsärenden.

Det är värt att notera att den skärpta lagstiftningen har lett till att även personer som bott länge i Sverige nu utvisas. Till exempel utfärdades utvisning mot en man från Växjö, som dömdes till fyra års fängelse för grovt vapenbrott, trots att han bott i Sverige i 35 år. På samma sätt dömdes också den före detta gängledaren Geofrey Kitutu, som bott i Sverige i 34 år, till utvisning utan starka kopplingar till sitt hemland Uganda.

Karam Kanjos framtid i Sverige hänger nu på detta nya beslut, och det väcker frågor om hur rättssystemet hanterar utvisningar kopplade till allvarlig brottslighet. Vad innebär detta för andra i liknande situationer, och hur kan det påverka integration och samhällsbildning framöver?