Bröd och Salt öppnar snart sin 27:e butik i Stockholm, och deras snabba expansion har skapat starka reaktioner. Moderaternas oppositionsborgarråd Dennis Wedin har uppmanat stockholmare att välja alternativ i form av småföretagare istället för större kedjor.

Han uttryckte sin oro över att ”själlösa kedjor” drar nytta av de svåra tider som många småföretagare upplever. I en intervju med Expressen sa han: ”Det är illavarslande för stadens unika cafékultur.”

Annelie Vest, marknadsansvarig på Bröd och Salt, blev förvånad över kritiken och förklarade att kedjan också kämpar hårt, precis som en liten företagare. ”Vi är djupt engagerade i att skapa kvalitativa produkter och en trevlig miljö för våra kunder,” sa hon.

Flera av Moderaternas egna ledamöter, inklusive riksdagsledamoten Lars Beckman, har dock uttryckt stöd för Bröd och Salt, och tipsat sina följare om kedjans ”riktigt goda semlor” på plattformen X.

Ingen kan heller ignorera att den marknadsliberala tankesmedjan Timbro, som har nära band till Moderaterna, försvarade Bröd och Salt. Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch påpekade att på 1930-talet fanns det omkring 2000 mjölkbodar i Stockholm, som inte klarade konkurrensen. ”Diskussionen om hur företag organiseras bör lämnas till marknaden, inte till politiker,” skrev han.

Socialdemokraterna i Stockholm har också ställt sig på Bröd och salts sida. Anders Österberg, biträdande finansborgarråd som ersätter Karin Wanngård under hennes föräldraledighet, hävdade att invånarna ska ha ”valfrihet när det gäller bullar.” I en Instagram-video framför samma butik på Kungsholmen där Wedin först framförde sin kritik, sa Österberg: ”Vi vill ha en mångfald av olika småföretagare och kedjor. Det är viktigt för Stockholm.”

Det verkar som att denna debatt inte bara handlar om Bröd och Salt, utan också om stadens framtid som en attraktiv plats för både småföretagare och större kedjor. Frågan kvarstår: Hur ska Stockholm hitta en balans mellan att stödja lokala företag och att välkomna stora kedjor?