Jag har länge övervägt en intressant metod inom litteratursociologi för att mäta en författares samtida inflytande. Det handlar om att räkna hur många gånger en författares namn omnämns i andras texter, recensioner och artiklar. Den som oftast nämns, även i förbifarten, är den som verkligen bär på stort inflytande.

Jag vågar påstå att den amerikanske filosofen, kritikern och kulturteoretikern Fredric Jameson skulle ha tagit en topplundsposition i detta avseende. Hans förmåga att klart och pedagogiskt belysa de avgörande frågor som omger oss, ofta dolda i det vardagliga, är helt unik.

En av hans mest berömda citat lyder: ”Det är lättare att föreställa sig världens undergång än att föreställa sig kapitalismens slut”. Denna mening har blivit så spridd att den ibland refereras som en allmänt känd sanning. Faktum är att Fredric Jameson var den som myntade den.

I sin ungdom reste han runt i Europa och influerades av tankar från Frankfurtskolan, existentialismen och tidig strukturalism, vilket blottlade en kontrast till det USA som ännu var djupt förankrat i modernismens ideal. Som en grundläggande marxist lyfte Jameson fram historiens betydelse när han analyserade litteratur, konst och andra kulturella uttryck. Till skillnad från dogmatikerna var hans intresse för estetik brett och inkluderade även verk som inte kunde förklaras genom enbart klassperspektiv.

Mitt svenska översättningsarbete av hans viktiga verk ”Det politiska omedvetna” (1981) är fyllt av utmaningar. Denna bok erbjuder en kontroversiell omläsning av litteraturhistorien, från Balzac till Joseph Conrad, och används även inom andra discipliner för att ge nya perspektiv på tolkning och förståelse.

För dem som vill förstå postmodernismen rekommenderar jag starkt Jamesons bok ”Postmodernism, or, The Cultural Logic of Late Capitalism” från 1991. Här går han delvis emot de dåvarande teoretikerna, som han anser har tappat det historiska perspektivet i analysen av samhället. Den ursprungliga artikeln skrevs 1984, mitt under de livligaste diskussionerna om postmodernism i USA. I boken analyserar Jameson litteratur, film, musik, tv, arkitektur och filosofi, och han argumenterar att postmodernismen är en symptom av senkapitalismen.

Jameson var en fantastisk intellektuell kraft; en rastlös själ som strävat efter att förstå världen omkring honom. Han har skrivit om en rad ämnen, inklusive utopier och science fiction, en analys av ”Kapitalet”, samt studier av författare som Raymond Chandler, Walter Benjamin och Bertolt Brecht. Det är värt att nämna att han precis innan sin bortgång, som skedde i söndags vid 90 års ålder, hade gett ut tre nya böcker, varav en handlade om romanens kris i en globaliserad värld.

Hans djupa påverkan sträcker sig till många moderna tänkare, inklusive Slavoj Žižek, Mark Fisher och svenska Sara Danius. Jag inget annat än att jag hade hoppats att han skulle ha tilldelats ett Nobelpris, men nu har den rastlösa intelligensen äntligen fått sitt välförtjänta hvila.