Kära Alice,

Först och främst vill jag understryka att jag helt instämmer med dig när du säger att den som kommer till Sverige måste respektera de rättigheter och friheter som vi har kämpat så länge för att etablera, särskilt rätten för kvinnor och minoriteter (som judar och HBTQ-personer) att leva sina liv utan rädsla i vårt land.

Däremot finner jag det problematiskt när du på din blogg påstår att den som vill bli svensk medborgare måste anamma judisk-kristna värderingar, som du tycks definiera som ”jämlikhet, sekularism, individualism och tolerans”.

En av de mest grundläggande principerna vi har kämpat för i Sverige är just rätten att själv få välja sin tro och sina värderingar, utan att bli pådyvlad något utifrån.

Din egen historia är intressant; du är inte född svensk utan har blivit det. Detta gör kanske att du inte är helt medveten om hur vår demokrati har formats av den historiska kampen för frihet. Det är värt att påminna om att redan 1612 slog Thomas Helwys, grundaren av Englands första baptistförsamling, fast att tro är en fråga mellan Gud och den enskilda människan. Han uttryckte att det inte är den jordiska maktens sak att straffa människor för deras tro.

Svensk historia är rik på exempel på hur troende från olika bakgrunder har kämpat för rättigheten att få praktisera sin tro utan förföljelse. Under 1700-talet, inspirerad av den tyska pietismen, började väckelserörelser breda ut sig i Sverige, trots myndigheternas försök att kväva dem. År 1848, på Vallersviks strand, döptes en grupp som skulle komma att bilda den första svenska baptistförsamlingen. Det som började som en olaglig handling blev grunden för en rörelse som framgent skulle påverka hela landet.

Det är intressant att notera hur det partiet du tillhör, Alice, har sina rötter i denna frihetskamp, grundat av Lewi Pethrus, en baptistpastor. Ditt parti, under ledningen av Ebba Busch, har tyvärr förlorat en del av detta arv.

Jag minns hur Tage Erlander, som statsminister, betonade värdet av frikyrkorörelsen för den svenska demokratins framväxt. Människor lärde sig att fatta beslut om sina egna liv, vilket resulterade i ett mer demokratiskt samhälle där även religionen blev en privat angelägenhet.

Tyvärr ser vi idag en återuppvaknande av en retorik som ifrågasätter individens rätt att själva definiera sin tro. Diskussionen om judisk-kristna värderingar tenderar att utesluta många röster, inklusive Islam, trots att alla abrahamitiska religioner delar gemensamma grundprinciper för humanitet och förståelse.

Det blir särskilt problematiskt när vi pratar om ”kristna värderingar”. Istället för att hänvisa till en uppsättning värderingar som få kan enas om, borde vi fokusera på hur vi tillsammans kan skapa ett samhälle präglat av tolerans och respekt.

Avslutningsvis, jag tror att vi båda är överens om att intolerans, hat och våld inte hör hemma i Sverige. Vi måste, trots våra olikheter, sträva efter att bygga en gemenskap där vi kan samlas och skratta tillsammans, oavsett bakgrund. Det är något vi som svenskar, oavsett om vi är födda här eller inte, måste värna om och skydda.

Med vänliga hälsningar, Jonas Gardell