Kulturdebatt: En besvikelse utan dess like

KULTURDEBATT. Ni känner säkert till sagan om Evert Taube och hans hyllning till Albert Bonnier, där han får ett fett förskott, reser till Provence och försvinner i en dimma av något som liknar ledighet. Det dröjer länge innan han äntligen gör entré, mitt under Bonnierfesten, för att sjunga: ”Här kommer Abbe Bonnier, det snöar på hans hatt!” Det känns nästan som en spegelbild av vad vi just upplevt med Lars Trägårdhs kulturkanon.

Den äntligen presenterade kulturkanonen har samma känsla av otillfredsställelse. Efter månader av tystnad och förhandsvisningar klev Trägård upp och framförde något som saknade substans. Det var som att man fått en lovad fest, men ingen kom med tårtan.

Varför inte junta oss? Här behövs kreativitet!

Det finns inget som hindrar Lars Trägård att ta hjälp av verktyg som Chat GPT om våra ledare kan göra det. Han kanske slog sig ner en dag och tänkte: ”Visst, jag behöver en lista på fenomen i svensk kultur, vad kan gå fel?” Men så satte han igång och Chat GPT levererade en ström av underliga förslag: ”Radiohuset… Vasaloppet… pappaledighet…” och plötsligt trodde Trägård att det var ett bra val.

Det lacks inte på alternativ!

Det är lätt att misstänka att Trägård och hans kommitté har haft sina stunder av roligheter, kanske med lite för mycket skratt och lite för mycket av det där som kanske inte får nämnas. Hade han verkligen inget bättre att erbjuda oss?

Som vuxna människor borde vi inte bara sitta här och somna av tråkighet inför sina tidiga åsikter om kulturfrågor. Det finns ju så mycket som saknas, som exempelvis författare som Sara Lidman eller dramatikern P.O. Enquist, eller klassiska barnprogram som ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. En chans hade kunna tas!

Svensk kultur behöver något mer

Vi borde kunna se mer än bara ytliga val som görs av en kommitté som ser ut att ha haft roligare i sin egen bubbla. Hade Trägård haft mod nog skulle han ha inkluderat Fröding, som skulle ha hånat själva tanken; och förresten, kan vi verkligen ta ”Kejsarens nya kläder” på allvar när vi pratar kanon?

Kanske ett slut på långdragna intervjuer?

En ljuspunkt i denna debatt är kanske att vi snart slipper att läsa fler av Lars Trägårdhs uttömmande intervjuer där han mansplainerar oss genom livet. Kanske kan vi återgå till våra liv, bekymrade i att några skattemiljoner har slösats bort på en kulturkanon som vi knappt kan relatera till.

Låt Lars fara till Provence, USA eller vart han nu håller hus. Låt honom nynna sina låtar för sig själv. ”Här kommer en svensk kulturkanon, det snöar på hans hatt…” Vi kan alla hoppas på något bättre nästa gång.

PS. Ingen avvikelse mot en kulturkanon. Jag är bara kritisk mot Lars Trägårdh.