I en uppseendeväckande ny bok som just har släppts på svenska – ”Den ängsliga generationen” – utforskar socialpsykologen Jonathan Haidt varför den psykiska ohälsan bland unga har skjutit i höjden under 2010-talet. Enligt Haidt finns förklaringen i att barn idag byter ut spontan lek mot oändlig skärmtid.

Haidt framhäver att medan barn ges obegränsad tillgång till skärmar så har ett ständigt närvarande medieklimat, som påminner föräldrar om världens faror, förändrat barndomens karaktär. Det som kallas för ”free play” – fri lek utan föräldrars känslor och invändningar – är nästan obefintligt, vilket hindrar barn från att utforska, utveckla relationer och lära sig bedöma risker. Utan denna frihet växer de inte upp till självständiga och välmående vuxna.

Jag kan knappt minnas en middag med min familj de senaste tio åren där ingen har varit fastklistrad vid sin mobil. För att få fyra barns fulla uppmärksamhet har alltid varit en utmaning, men nu är det nästan omöjligt.

Haidt påpekar att skillnaden i våra smartphones idag är markant – de är designade av världens mest begåvade ingenjörer och psykologer för att hålla oss fångna. Frågan som många ställer är varför andra företag behandlar sina kunder så dåligt, och svaret är att vi, och våra barn, är varorna. Vår tid tillbringa framför skärmar säljs till annonsörerna, vilket leder till att det blir viktigt för plattformarna att vi är online så länge som möjligt.

En intressant parallell dras mellan skärmar och traditionen av lördagsgodis. Regeln att inget godis före lördag är enkel, men i en värld där alla barn har smartphones är det nästan omöjligt för den enskilda individen att avstå. Haidt föreslår att vi måste ha kollektiva lösningar för att hantera det digitala beroendet – precis som med lördagsgodis.

Haidt pekar på att faran med överdriven skärmtid inte bara är en gammal gubbes skrämselpropaganda, utan en verklig fråga som hotar ungas mentala hälsa. Känslan att vi är fast i ett system stämmer överens med andra tidigare samhällsproblem där moraliska paniker har uppstått över nya fenomen, såsom rockmusik och videovåld.

Haidt är inte ensam om sina varningar. Flera svenska forskare, inklusive Anders Hansen med sin bok ”Skärmhjärnan”, och Sissela Nutley från Karolinska Institutet, har belyser hur skärmar påverkar vår hjärna och psyke. Deras insikter är alltför viktiga för att ignoreras.

Med rätt åtgärder kan utvecklingen vändas. Ruben Östlund uttryckte i en intervju att om 30 år kommer vi att se tillbaka på vår nuvarande användning av skärmar med samma förundran som vi nu ser tillbaka på rökning inomhus: ”För guds skull, vilka galningar vi var!”

Debatten om hur vi ska hantera detta fenomen är livlig, och det finns de som förespråkar att sådant endast ska vara upp till föräldrarna. Men historien har visat oss vikten av regulatoriska beslut för att skydda barn, som skolplikt. Utan intervention skulle vi troligen se att barn idag skulle tillbringa sin tid i verktyg och skärmar istället för att leka och umgås.

Av Johan Pehrson, partiledare för Liberalerna och utbildningsminister.