Jens Lekmans nya album "Songs for other people's weddings" är en betagande hyllning till kärleken och bröllopets magi.

Med detta album befäster Lekman sin position som den självklara bröllopssångaren, trots att det var fem år sedan hans senaste utgivning.

Under tidigt 00-tal började Lekman göra sig ett namn i studentlivets korridorer. Hans musik, spridd genom brända cd-skivor, skapade en nästan mytisk status. Nu, när internationella medier som The New York Times och The Guardian återupptäcker honom, står det klart att hans svenska ursprung är en del av hans charm.

Lekmans karriär som bröllopssångare tog fart redan 2004 med låten "If you ever need a stranger to sing at your wedding... then I am your man." Sedan dess har han uppträtt på hela 132 bröllop, och dessa erfarenheter har nu sammanfört honom i albumet.

Samtidigt som hans musik växer, släpps även en roman med samma namn av David Levithan. Romanen utforskar en romantisk historia mellan bröllopssångaren J och hans flickvän V, där Lekman dessutom kanala sina egna känslor av separation.

I låten "The first lovesong" reflekterar Lekman över sin roll som observatör på bröllopet. Han beskriver känslan av att stå vid sidan av festens centrum: "When you’re a wedding singer, you’re not the star of the night... but you get to be an observer.".

Från sitt hörn i lokalen betraktar han kärleken, och hans insikter är både ärliga och djupt rörande. "Love is brutally simple. It’s either there or it isn’t." Vidare i det sprudlande "A tuxedo sewn for two" upplever han istället glädjen av att vara där—"drinkarna är ju trots allt gratis!"

Albumet drar inspiration från andra berättande plattor, som The Streets "A grand don’t come for free". Lekman framträder som den androgyna Sinatra från Hammarkullen, växlande mellan baryton och tenor.

Musikaliskt breddar han sitt uttryck med nya inslag; den catchy "Candy from a stranger" kan mycket väl bli en hit om tiden vore mer gynnsam. I låten "Increasingly obsolete" skapar han en eurodisco-känsla som hyllar den försvunna svenska västkustpoppen.

Sangernas gemensamma nämnare är ljudinspelningar från flygplatser som knyter ihop berättelserna. I "GOT JFK" levererar Lekman en kärleksförklaring från flygplansfönstret: "The only thing worth melting glaciers for is you."

”The last lovesong”, albumets avslutning, är en strålande hyllning till kärlekens oförutsägbara natur. Lekman säger att det är den sista låten han någonsin kommer att framföra—ett uttalande som bara en hopplös romantiker kan göra.

Rekommenderade spår: "The first lovesong" och "The last lovesong".