Vid 35 års ålder började Jenny Karlsson uppleva en plötslig och överväldigande känsla av att allt var innanför en grå filt. Hennes liv hade varit fyllt av framgång och glädje, men när de ständigt återkommande depressionerna slog till, kände hon sig som en skugga av sitt forna jag. Under dessa mörka perioder grät hon så intensivt att det kändes som om hon aldrig skulle kunna sluta. Hon isolerade sig från vänner och familj, tappade helt sin aptit och kände sig mer ensam än någonsin.

Det var inte förrän efter sju långa år av dessa svåra stunder som Jenny fick sin diagnos: bipolär sjukdom. Att få det officiella svaret, som paradoxalt nog var en lättnad, hjälpte henne att återta kontrollen över sitt liv. Med rätt behandling och stöd började hon förstå sin sjukdom och dess cykler, vilket gav henne verktygen för att hantera sina känslor bättre.

Idag arbetar Jenny som en förespråkare för psykisk hälsa och delar sin historia för att öka medvetenheten om bipolära sjukdomar. Hon betonar vikten av att söka hjälp och att inte skämmas för sina känslor. 'Det är okej att inte må bra', säger hon. 'Det är okej att be om hjälp.'

Jenny har även startat en stödgrupp där hon samlar människor som kämpar med liknande utmaningar. Genom att skapa en öppnare dialog hoppas hon kunna motverka stigmatisering och ge andra chansen att känna sig förstådda och stärkta. Hennes resa är ett bevis på att även när livet tycks som mest dystert, finns det alltid en väg mot ljusare dagar.