Sport

Jelena Dokic i tårar: 'Mest hatade personen i världen'

2024-10-08

Författare: Ella

Jelena Dokic, en gång rankad som nummer fyra i världen, har en historia som avslöjar en djupt smärtsam verklighet bakom hennes tennisframgångar.

Hennes far, Damir Dokic, som också var hennes tränare, utövade både fysiskt och psykiskt våld mot henne. Metoderna han använde för att pressa sin dotter var brutala och har lämnat djupa sår i hennes själ. Det har rapporterats att Damirs våld inte bara var en fråga om disciplin, utan också ett sätt för honom att hantera sina egna besvikelser och känslor av misslyckande.

I en avslöjande dokumentär, som baseras på hennes självbiografi ”Unbreakable”, beskriver Jelena hur hennes liv på och utanför tennisbanan påverkades av sin pappas beteende.

– Jag var sexton år och spelade mot världsettan Martina Hingis. Jag visste att om jag förlorade skulle konsekvenserna bli katastrofala, berättar Dokic med tårar i ögonen. En dag, när jag förlorade, blev han extremt arg. Jag visste vad som skulle hända…

Dokic beskriver sin smärta: – Det fanns inte en centimeter av min hud som inte var blåmärken. Vid sjutton års ålder kände jag mig som den mest hatade personen i världen på grund av hans beteende. Det var en förödande känsla som följde mig både på och utanför banan.

Konkurrenten Lindsay Davenport, som ofta mötte Dokic, bekräftar i dokumentären att blåmärkena var uppenbara för alla som var nära.

– Jag och andra spelare la märke till de där blåmärkena, säger Davenport. Det var skrämmande att se hur mycket press och smärta Jelena gick igenom.

Jelena Dokic avslutade sin professionella tenniskarriär 2013 och har sedan dess arbetat som tennisexpert i australiensisk tv. Hon har även blivit en stark röst för att hjälpa andra som har varit utsatta för liknande erfarenheter av våld och övergrepp. I dag använder hon sin plattform för att öka medvetenhet kring dessa problem.

Dokic påminner oss om att bakom varje framgångsrik idrottare finns det ofta berättelser som inte syns på ytan – och många kämpar med sina egna demoner. Ett viktigt budskap att ta med sig, speciellt i en tid där idrottande unga kvinnor fortsätter att möta orättvisor och motgångar.