Ingen annan musikalisk komposition har fångat den svenska själen som Jan Johanssons mästerverk "Jazz på svenska". Under 1960-talet var Sverige i en omvandlingsfas; landsbygden kämpade för att överleva, och folkhemmet började ta form, vilket skapade en känsla av osäkerhet och rotlöshet bland folket.

Jazzen, som en gång var folkkär, hade genomgått en rad förändringar. Jan Johansson, efter att ha turnerat med dansorkestrar och spelat med jazzlegender som Stan Getz, återvände hem och sökte nya influenser. Han var inte den första att hämta inspiration från svensk folkmusik, men han tog det till en ny nivå. Med albumet "Jazz på svenska", inspelat under 1964 tillsammans med den känsliga och lyhörda basisten Georg Riedel, lyckades han få jazzen att svänga på ett sätt som påminde om den svenska spelmansmusiken. Johansson introducerade även de karaktäristiska kvartstonerna på piano, vilket gav en helt ny dimension till jazzen.

Nu, 60 år senare, har jazztraditionen fortsatt att blomstra på Fasching, där två pianotrios har samlats för att tolka dessa tidlösa melodier. Först ut är Olov Lindroth med sin Klyv-Olle Trio. De bjuder på ett något rått, men ytterst experimentellt sound med inslag av modulärsynt och energiskt trumspel föreställt av Simon Olderskog Albertson. Deras egna kompositioner är inte bara fräscha och nyskapande, utan de utmanar även Jan Johanssons geniala verk.

Efter pausen tar den svensk-estniska pianisten Britta Virves scenen. Med en sofistikerad teknik och en kärlek för harmonisk komplexitet, levererar hon inte bara egna originalmelodier utan också med en trohet till Johansson genom att återge hans klassiska stycken i en minimalistisk men smakfull stil. Hennes tolkningar känns tidlösa och fördjupade, som om de bär med sig en historia som aldrig bleknar.

Idag har Sverige mycket av sin landsbygdsromantik kvar men präglas även av modernitet och mångkulturalism. Ändå fortsätter "Jazz på svenska" att vara en levande del av den svenska musikkulturen, och dess influenser hörs i många samtida jazzkompositioner. Det är uppenbart – jazzen lever vidare och utvecklas, ett sannerligen tidlöst uttryck för den svenska själen!