För femtio år sedan, vid årsskiftet 1974/75, befann jag mig i en tvivlande situation gällande mitt yrkesval. Skulle jag fortsätta i den tröga akademiska världen, eller skulle jag ta steget över till den mer osäkra journalistiken? Jag valde att börja på utrikesdesken på Rapport i TV2, vilket perfekt passade mitt otåliga temperament.

Efter 18 år på SVT fick jag möjligheten att börja på Svenska Dagbladet (SvD) 1992, vilket ledde till en annan svår beslutssituation: Skulle jag satsa på det flyktiga för en bred publik eller det fördjupande för en mer nischad läsekrets? Jag valde SvD och den exklusiva gruppen av läsare, som jag kallade "the happy few".

Den europeiska integrationen har sedan dess genomgått dramatiska förändringar. När jag började med journalistik präglades Europa av hopp och samarbetsvilja, men idag ser vi en mer fragmenterad kontinent där populism och nationalism har fått fotfäste. Brexit och de pågående konflikterna i Östeuropa påminner oss om att integration inte alltid är en självklar eller enkel process.

Men var var vi då och hur såg den gemensamma framtiden ut? Dagens utmaningar visar att dynamiken i europeisk politik är mer komplex än vad jag först trott. En titt på det senaste valet i EU:s parlament visar att medborgarnas röster idag drivs av oro snarare än en känsla av samhörighet. Den frågan vi ständigt ställer oss är: har vi överskattat den europeiska integrationens kraft?