I en småstad där kommunen har dragit in stöd till livsmedelsinköp för äldre, har en grupp pensionärer trätt fram för att fylla det tomrummet. Iris Karlsson, 68 år gammal, är en av dessa hjältar som med sitt engagemang gör skillnad för de som inte har möjlighet att handla själva.

– Man kan ju inte bara sitta hemma, säger Iris. Det är tråkigt!

Iris och hennes medpensionärer arbetar tillsammans för att säkerställa att gamla och funktionshindrade i områden som Lövånger, Burträsk, Jörn, Ursviken och Skellefteå får hem sina matkassar. Det är den lokala idrottsföreningen LUAIK (Lövånger-Uttersjöbäcken allmänna idrottsklubb) som har tagit initiativet till detta viktiga projekt.

Pensionärerna agerar volontärer, och de får en mindre ersättning för sin tid. Tre volontärer samlas varje vecka för att plocka ihop varor till de äldre, och fyra andra tar ansvar för att köra ut varorna till mottagarna.

– Vi har hållit på med detta i över 20 år, säger Iris. Tidigare var det någon annan som utförde tjänsten, men nu är det helt och hållet pensionsgruppens ansvar.

Det hela började med en förfrågan från butikschefen om de kunde hjälpa till med utkörning en gång i veckan. Senare tog de över hela processen, vilket innebar att även plocka ihop varorna.

– Kommunen betalar både statliga och kommunala bidrag till oss, och vi redovisar vårt arbete löpande, berättar Majken Bodén, 65, en annan aktiv pensionär.

Iris har varit en del av projektet i tre år sedan hon gick i pension från sin tidigare tjänst som förskolelärare. Hennes bakgrund inom butik var värdefull när hon startade detta, eftersom hon tidigare arbetat med varuhantering.

Denna vecka är det hennes tur att plocka ihop matkassar. Processen börjar tidigt på morgonen vid sju och tar ungefär en och en halv timme att slutföra.

– Det är en stor tillfredsställelse att kunna hjälpa till. Jag ska fortsätta så länge jag orkar, säger Iris med ett leende.

Det hela belyser också den växande trenden av frivilligarbete och lokalt engagemang i Sverige, där äldre människor inte bara bidrar till sina egna samhällen utan också bygger en starkare gemenskap. Iris och hennes medarbetare visar att ålder inte är en begränsning, utan snarare en möjlighet att ge tillbaka.