Vi möts ständigt av uppmaningar att spara på vår elförbrukning, men frågan är: vad får vi egentligen ut av detta? För att verkligen uppmuntra människor att minska sin energikonsumtion måste det finnas incitament som gör att man faktiskt kan tjäna på att hushålla med elen.

Nyligen fick jag en räkning från Eskilstuna Energi och miljö för min sommarstuga, där jag hade en förbrukning på endast 4 kWh, vilket borde kosta runt 80 öre. Men totalsumman hamnade på hela 345 kronor! Hur ska man kunna motivera sparande när det inte gör någon verklig skillnad ekonomiskt?

Under mina morgonpromenader vid ån har jag också lagt märke till att många offentliga och privata byggnader är belysta hela natten. Exempelvis MDU, stadsmuseet och Retuna lyser starkt även när ingen är där. Detta underminerar verkligen tanken på att vi tillsammans ska spara på energin. Varför agerar inte kommunen och fastighetsägarna för att spara på elen?

Tidigare läste jag om ett kommunalt test där man minskade gatubelysningen, men resultaten visade sig vara så små att det knappt gjorde någon skillnad. Skatter, nätöverföring och abonnemang står för den största delen av våra elräkningar, något kommunen borde ha i åtanke.

Det är slående hur mycket belysning som står på i onödan över hela Sverige. Tänk om alla offentliga byggnader installerade rörelsesensorer som tände lamporna enbart när det behövs? Det skulle göra stor skillnad för både miljön och våra plånböcker. Därför är det dags för oss alla att ställa krav på nedskärningar och mer effektiv användning av energi.

Vi behöver inte bara uppmaningar om att spara; vi behöver konkreta åtgärder som gör våra insatser lönsamma. Att göra miljön till en prioritet kan inte bara vara en skyldighet – det måste också bli en rättighet för alla.