Som idrottsläkare och före detta olympisk roddare är kunskapen om hjärtproblem både en välsignelse och en förbannelse. På ett intellektuellt plan förstår jag att vetskapen om dessa potentiella risker är mer värdefull än att vara ovetande. Men på det personliga planet har denna insikt skapat en oro som jag inte räknat med.

Min telefon är proppfull av ekg-kurvor, resultat av alla de inspelningar jag gjort med min smarta klocka. Varje extraslag som registreras påminner mig om den underliggande risken för flimmer, och även om jag rationellt vet att dessa risker inte nödvändigtvis speglar min verklighet, är det svårt att inte känna ångest.

Det är lätt att tappa sig själv i oro när man har så mycket kunskap om detta ämne. Det är viktigt att navigera mellan att vara välinformerad och att inte låta ens kunskap bli en börda. Att vara aktiv och ha kontroll över sin egen hälsa är avgörande, men att överanalysera varje liten variation kan leda till onödig stress.

Är det verkligen värt att ständigt oroa sig för hypotetiska hjärtproblem, eller skulle jag må bättre av att fokusera på att njuta av livet och min idrottskarriär? Kanske är det dags att hitta en balans mellan att vara informerad och att leva ett friskt liv utan konstant rädsla.