I dag har vi fått veta om Jonas Nilsson, en moderatpolitiker i Stockholms kommunfullmäktige, som även arbetar som lobbyist för företaget Geelmuyden Kiese. Trots sin politiska roll har Nilsson varit involverad i beslut som rör bostäder och restaurangers öppettider, samtidigt som han fått betalt från okända uppdragsgivare för att påverka dessa beslut.

Under tre månader har han undvikit frågor från journalisten på P4 om sin dubbla roll, vilket väcker frågor om hur vanligt detta egentligen är bland politiker. Genom min egna undersökning har jag identifierat ett fyrtiotal exempel på liknande fall runtom i landet, medan P4 Stockholm har funnit ett tjugotal enbart i huvudstaden. Detta visar på en farlig trend där politiska uppdrag och lobbying blandas, utan klar reglering.

Politiker som och socialdemokraten Viktor Nyberg och andra personer i Stockholm verkar ofta ha en fot i båda världar, själva i styrelsen för lobbyföretag medan de även upprätthåller sina politiska roller. Den tidigare socialdemokraten Jonas Nygren är en av dem som nu leder socialdemokraternas kombilotterier, och dessutom har Kristdemokraten Ulf Perbo, som nyligen lämnade sin kommunala post för en tjänst i regeringskansliet, uppmärksammats för liknande aktiviteter.

Vad gör detta till en ännu mer komplex situation är att interaktionerna mellan lobbyister och politiker normaliseras i Sverige, vilket gör att det i många fall inte ens finns några formella förbud mot detta. Men frågan som kvarstår är: Kan vi ha politiker vars lojaliteter kan förändras med monetära incitament? Vad händer med medborgarnas intressen och hur ska vi garantera transparens?

Den stora och skrämmande insikten är att detta kan leda till att våra folkvalda agerar mer i intresse av anonyma aktörer snarare än sina väljare, vilket underminerar förtroendet för hela det politiska systemet. Det är just därför granskningar som den från P4 Stockholm är så viktiga. Vi får inte bara blunda för detta fenomen och hoppas på det bästa.

Det är dags att ställa krav på våra politiker och föra en öppen dialog om etik och ansvar i deras roller. En politiker ska representera folket och inte de ekonomiska intressena som gömmer sig i skuggorna. Om ingenting görs kan vi snart stå inför en verklighet där våra lagar och förordningar i allt större utsträckning utformas av dem som har ekonomiska resurser, istället för av de som valts av folket. Denna chockerande verklighet är något vi alla bör engagera oss i och vara medvetna om!