Det här är en krönika. Åsikter och ställningstaganden är skribentens och reflekterar över en spännande och komplex värld.

I många vänskapskretsar hör man ofta frasen: ”Jag måste ligga med hjärnan.” Detta påstående delar majoriteten av mina väninnor, som känner att det inte bara handlar om fysisk attraktion utan även om en mental connection. Utan den passionerade gnistan i hjärncellerna känns det som om uppslutningen uteblir, och det är just denna mentala stimulans som gör att de känner sig redo för intimitet.

Denna uppfattning är inte obekant för dem som rör sig inom BDSM-världen, där det ofta betonas hur viktigt det är att ha en känsla för det psykologiska spelet. Trots att många av dessa inte nödvändigtvis deltar i sexuella aktiviteter på festivaler eller fester, finner de en mystisk identitet i sina roller. De kallar sig själva för ”kulturella utövare”, vilket låter mer glamoröst än vad det kanske är.

Det är fascinerande att se hur dessa grupper lyckas skapa en stark gemenskap, som ofta kan kännas mindre accepterad av mainstream-samhället. Och samtidigt finns det en viss jargong som kan utestänga dem som inte är insatta. Många av oss som identifierar oss som swingers känner igen detta, då vi ibland bemöts av fördomar eller förvirring.

Den gemensamma nämnaren känns som att vi alla söker efter upplevelsen, oavsett om det handlar om att utforska våra kroppar eller sinnen tillsammans. Det finns något vackert i att söka en djupare förståelse för både sig själv och sin partner, oavsett vilken sfär man väljer att befinna sig i. Kanske är det just den upplevda lyriken av att vara mänsklig som binder oss samman.