Att ett företag som gör av med två miljarder i månaden kan hamna i problem borde inte komma som en överraskning. Ansvaret för Northvolts kris faller tungt på grundarna Harald Mix och Peter Carlsson, som tidigare haft framgångar men nu verkar ha fastnat i en farlig fälla av överdriven optimism.

När Northvolt meddelade att ytterligare 1 600 anställda måste lämna bolaget, kom kritiken att hetta upp. Statsministern Ulf Kristersson förklarade att det inte är aktuellt för staten att gå in med pengar i detta krisande bolag. "Det finns inga garantier för att varje företag eller ny teknologi lyckas", sade Kristersson till Ekot.

Men varför väcker Northvolts problem så stora rubriker? Förmodligen för att Northvolt är en gigantisk investering med totalt 150 miljarder kronor från investerare, vilket gör det till Europas största onoterade företag. Med offentliga bidrag och lånegarantier överstiger satsningen 200 miljarder kronor, även om alla pengar ännu inte är utbetalda.

Northvolt har hela tiden presenterats som ett företag med en säker framtid – enorm efterfrågan på batterier och stora beställningar från kunder har gett ett sken av stabilitet. Men verkligheten visar en annan bild. Under 2023 investerade bolaget faktiskt över 2 miljarder kronor varje månad, medan intäkterna knappt räckte till 100 miljoner kronor i månaden. Denna matematik har gjort Northvolt extremt beroende av externa medel och sårbara för minsta motgång.

Olyckligtvis har produktionen drabbats av stora problem som lett till förseningar och missnöjda kunder. Samtidigt har marknaden för batterier svalnat som ett resultat av minskad efterfrågan på elbilar. Andra företag inom branschen står inför liknande svårigheter, vilket ytterligare blottar Northvolts riskabla position.

Det är värt att notera att bakom Northvolts snabba expansion står flera av världens mest respekterade investerare, inklusive Goldman Sachs. Men nu, när krisen råder, kan pressen öka på grundarna att skjuta in egna pengar, vilket av flera skäl verkar osannolikt.

Volkswagen, som också är en stor ägare, befinner sig i sin egen kris och det skulle vara impopulärt att öka engagemanget i Northvolt. Samma gäller för pensionsfonder som investerat i Northvolt – de kanske tvekar att riskera mer av pensionärernas pengar. Den totala skulden som Riksgälden ställt ut till bolaget är 15 miljarder kronor i kreditgarantier, vilket skapar frågor om skattebetalarens ansvar.

Krisen har dessutom en stor lokal påverkan, särskilt för Skellefteå där Northvolt är oumbärligt för kommunens framtid. Fackliga ledare uttrycker oro och beskriver att "om det skiter sig kommer Skellefteå bli det största ökenlandet i Norrland".

Trots alla dessa problem finns det fortfarande en chans för Northvolt att överleva. Men den hybris som präglat bolaget kan mycket väl försvåra möjligheterna för andra klimatrelaterade initiativ att få den finansiering de behöver för att bromsa klimatförändringarna.

Det är ett högt pris att betala, inte bara för Northvolt utan även för alla företag som i framtiden kanske vill göra skillnad.