Efter en hjärtinfarkt är det vanligt att patienterna får betablockerare som en del av sin behandling. Dessa läkemedel är kända för att blockera stresshormoner som adrenalin, vilket i sin tur lugnar hjärtat. Men en ny granskning av forskningen ifrågasätter nu efficaciteten av dessa läkemedel, särskilt för patienter med normal pumpfunktion efter infarkten, det vill säga de utan hjärtsvikt.

En stor studie från våren visade att inte alla patienter får nytta av betablockerare, vilket ökar risken för onödiga och potentiellt skadliga biverkningar. Tidigare forskning har redan påvisat sambandet mellan betablockerare och negativa effekter som nedstämdhet, sömnproblem och även mardrömmar.

Forskare vid Uppsala universitet har nu genomfört en studie mellan 2018 och 2023 med över 800 hjärtinfarktpatienter, av vilka hälften använde betablockerare. Intressant nog uppvisade ungefär 100 av dessa patienter symptom på depression. Resultaten visade att de som använde betablockerare hade något högre nivåer av depressiva symptom, trots att de inte lider av hjärtsvikt.

Philip Leissner, doktorand i hjärtpsykologi vid Uppsala universitet, förklarar: ”Vi har sett att betablockerare inte bara påverkar det fysiska hjärtat, utan också de mentala aspekterna av livet. För patienter utan hjärtsvikt verkar läkemedlen inte ha livshållande fördelar, vilket innebär att vi måste omvärdera vår strategi för behandling.”

Leissner framhäver att vissa patienter kan vara mer sårbara för depression när de behandlas med dessa läkemedel. Det leder till en oroande fråga: Hur många patienter får egentligen sina livsfrågor förvärrade av medicinska behandlingar som inte är helt nödvändiga?

Med tanke på dessa nya insikter finns det ett växande behov av att ompröva riktlinjerna för förskrivning av betablockerare till patienter efter hjärtinfarkt, och tidiga varningssignaler för depression bör beaktas i samband med behandlingar. Denna oönskade biverkning kan få stor påverkan på livskvaliteten för dessa patienter, ett faktum som inte längre kan ignoreras. Kan vi verkligen lita på att dessa livsviktiga läkemedel är mer till nytta än skada?