Erik Stenberg, överläkare inom övre gastrointestinal kirurgi vid Universitetssjukhuset Örebro (USÖ), har genomfört två omfattande registerstudier som jämför viktminskning och behandlingsresultat för patienter med övervikt och typ 2-diabetes. I studierna delades patienterna in i två grupper; en grupp fick medicinsk behandling och den andra genomgick kirurgiska ingrepp.

Under det senaste decenniet har det blivit alltmer vanligt med läkemedel som baseras på ett mag- och tarmhormon, vilket påverkar både mättnadskänslan och kroppens hantering av socker. Dessa läkemedel, inklusive den nyare varianten semaglutid, används idag mycket oftare och har visat sig ha betydande fördelar.

Erik Stenberg understryker vikten av att förstå hur dessa läkemedel står sig i förhållande till kirurgi, särskilt med tanke på den ökande mängden patienter som lider av övervikt och typ 2-diabetes. "Det är avgörande att få klart för oss hur vi ska hantera detta växande problem inom vården," säger han.

Resultaten från studien visade att den medicinska behandlingen hade en måluppfyllnad på endast 14 procent när det gäller blodsockernivåer, medan kirurgiska ingrepp hade en fantastisk måluppfyllnad på 63 procent. När det gäller viktminskning, som inte är den enda faktor som påverkar blodsockret, visade resultaten ännu större skillnader mellan de två behandlingsmetoderna.

I en annan undersökning, som fokuserade på läkemedel som funnits längre på marknaden, visades det tydligt att kirurgiska ingrepp signifikant minskar risken för typ 2-diabetes och komplikationer såsom hjärtinfarkt, njurskador, ögonproblem och bensår. Trots dessa resultat är det fortfarande relativt få patienter med typ 2-diabetes och övervikt som erbjuds kirurgiska behandlingar.

"Kirurgi för övervikt är en stor och krävande åtgärd för patienten och kan leda till negativa psykiska effekter, inklusive depression och ökade risker för alkoholproblem och frakturer," tillägger Stenberg.

Enligt Stenberg visade jämförelsen mellan läkemedel och kirurgi att risken för hjärtinfarkt var hälften så stor efter operationer jämfört med medicinering. Även om läkemedlet inte är lika effektivt som kirurgi, har det ändå en viktig plats inom vården.

"Tidigare hade vi bara två alternativ; kirurgiskt ingrepp eller livsstilsförändringar, men nu har vi läkemedel som ett mellansteg. För dem som nyligen diagnostiserats med typ 2-diabetes är det avgörande att sätta in behandlingen så tidigt som möjligt," påpekar han.

Läkemedlet är idag subventionerat för dem med diabetesdiagnos, men Stenberg menar att det bör subventioneras även för viktminskning, eftersom dess effekt är god även i detta avseende.

"Övervikt är starkt stigmatiserat. Vården måste agera och vi behöver göra läkemedel ekonomiskt tillgängliga för patienter. Livsstilsförändringar hjälper enskilda individer, men är inte tillräckligt för hela grupper," anför Stenberg.

Han uttrycker behovet av en stor randomiserad studie inom området, vilket är en kostsam och utmanande uppgift att finansiera. En sådan studie skulle ge mer insikter om hur patienter mår och vilken påverkan behandlingarna har på livskvaliteten samt slutresultat, såsom hjärtinfarkter och andra dödsorsaker. Tills finansieringen är på plats fortsätter forskarna att använda registerstudier baserade på behandlingar som genomförs inom vården.

Trots den ökande prevalensen av övervikt förblir antalet kirurgiska ingrepp oförändrat, vilket Stenberg menar är ett tecken på att övervikt är underbehandlat.

"Överviktsrelaterade sjukdomar är ett enormt problem som bara fortsätter öka. För några år sedan passerade övervikt undernäring som det största hotet mot global folkhälsa," avslutar han.