Sydafrika är ett land som hyser extraordinära tillgångar av ädelmetaller och diamanter, och har historiskt sett stått för en tredjedel av världens guldproduktion. Men efter 150 års intensiv gruvdrift, som en gång finansierade den förhatliga apartheidregimen, står många av de större gruvorna nu tomma.

Även om guldet i marken inte är slut, har lönsamheten minskat i Sydafrika till förmån för andra länder. Landet har omkring 6 000 övergivna gruvschakt, vilka nu befolkas av ”zama zamas” – lycksökare som chansa på att hitta det glammande guldet. Dessa modiga individer riskerar sina liv och stannar ofta under jorden i månader i strävan efter att hitta rikedom.

En av dessa är Pauline, vars bror befinner sig under jorden i en gruva utanför Stilfontein. "Jag har inte hört från min bror sedan februari, och jag vet inte om han är vid liv," säger hon.

Sydafrikansk polis har nu inlett en stor insats mot den illegala gruvdriften. I början av året påbörjades operationen ”Vala Umgodi” - en brutalt aggressive strategi för att tvinga arbetarna att förlora sin tillflykt under jorden. Men i stället för trygghet och förhandlingar har polisen blockerat tillgången på mat, läkemedel och vatten till gruvarbetarna.

Brigadör Athlenda Mathe har uttalat att insatsen syftar till att avvisa den kriminella verksamheten: "Vi kommer inte att förhandla med brottslingar." Men det har lett till en situation där många zamas zamas riskerar livet för att överleva i de Eldorado-liknande ställena.

I oktober utfärdade polisen en ring runt den övergivna gruvan Buffelsfontein South Shaft, vilket har gjort att förnödenheter från familjer och miljöer sällan når gruvarbetarna. Efter sex veckor utan mat kan många vara för svaga för att ta sig upp. Mot bakgrund av att grundvattnet är förgiftat av tungmetaller är situationen desperat.

"Det är inhumant, och vi har en skyldighet att skydda liv," insisterar antropologen David van Wyk. "Myndigheterna behöver agera mer mänskligt och överväga mer effektiva och säkra sätt för dessa arbetare att lämna hullet i marken. "

Polisens taktik har väckt vrede bland lokala invånare och människorättsorganisationer, som menar att man prioriterar straff framför medmänsklighet. "Det är oroväckande att mänskligt liv sätts i fara för att bekämpa ett problem som till stor del är ekonomiskt drivet," säger Thembile Botman, en volontär på plats.

Hus av oro, särskilt bland familjer:många väntar på att deras anhöriga ska kunna ta sig ut och är i konstant fruktan för det okända. En av dem är Emily Mohau, som inte har sett sin sons far på sex månader. "Det gör ont, och ibland ber jag bara för att se honom igen. Min son fyller nio år idag och det blev inget firande," berättar hon med tårar i ögonen.

Frågan om zamas zamas lyser upp en komplex och djupt tragisk situation i Sydafrika. Med det pågående trycket från myndigheterna riktat mot dessa arbetare ökar behovet av en humanitär insats för att ge hjälp och stöd innan fler liv går förlorade.