En Skakande Stämning På Gustaf Dalénsgatan

Strax efter mordet samlades kvällens mörker över Gustaf Dalénsgatan. Jag befann mig på väg mot Gamla Tuvevägen. Mörka moln hängde över staden när jag passerade Kville Saluhall, där en kvinna i tystnad städade.

Den som inte visste bättre skulle tro att det var en lugn kväll, men runt omkring mig svirrade polisbilar. Sirenerna var tysta, och blåljusen blinkade som stjärnor i natten, vilket gav platsen en känsla av mystik. Något stort och obehagligt låg i luften.

Minnet Av Sommaren 2001

Orospredarna och civila polisbilar passade förbi, och en obehaglig känsla av osäkerhet vilade över Hisingen. Jag kan inte minnas en liknande stämning i Göteborg sedan sommaren 2001, när demonstrationerna avslutades med skottlossning i Vasaparken. En känsla av okontrollerbarhet svävade över staden.

Fastän det inte pågick någon synlig polisjakt var tystnaden i luften påtaglig. Mordoffret hade nyligen hittats i Tolered, bara ett par kilometer bort, vilket hängde i luften som en oro som ingen kunde skaka av sig.

Ett Känsla Av Ödslighet

Jag fortsatte norrut, genom sandiga vindtunnlar, där skräp och pappersbitar virvlade omkring. Kloklockan slog åtta, men stämningen var dyster. Jag associerade med min omgivning: breda trottoarer och strama, kantiga fasader som liknade isskåp. Känslan var som en kall och ogästvänlig vind.

Oroande Möten På Gatan

Några meter bort nedanför Kville Saluhall stod två män och en kvinna i trettioårsåldern. "Du sätter inte din fot i Göteborg igen", väste en av männen. Tystnad följde, och den andra mannen hotade: "Du kommer att ångra dig." Tillsammans förde de en osagda konversation, där undertexten av faror ekade i natten.

Längre norrut hördes kvinnor som upprepade svordomar, vilket speglade det allmänna missnöjet. Det var som om något ursinnigt begravts, men nu kommit till ytan.

En Svart Katt I Mörkret

Slutligen, utanför en pizzeria, såg jag två skuggsilhuetter utbyta sparkar. Denna scen hade en koreograferad kvalitet, som om de var med i en grotesk teaterföreställning. Trots att dessa händelser var orelaterade till mordet, kändes det som om något farligt släpptes löst i Hisingen.

Jag var tidigt till mitt möte och såg på medan polisbilarna for förbi i nattens kyla. Det arktiska blå ljuset gjorde kvarteren ännu mer ogästvänliga. Jag tänkte på hur staden, med sina kalla tegelhus och hårda betongytor, kändes mer hotfull än någonsin.

Ett Slut Efter En Mörk Natt?

Någon av tonåringarna som jag såg i gymmet viskade: "Det kommer aldrig att ta slut." Orden ekade i mitt huvud, lika bekymmersamma som mörkret omkring mig. Det var en av de första höstkvällarna, och jag satt där, förlorad i tankar, om vad som verkligen döljer sig bakom de tysta fasaderna.