Sören Wretman, 77 år, känner sig mer än bara uppgiven.

Under tre år har han ofrånkomligen letat efter en bostad, men mött stängda dörrar överallt. Trots sin relativt höga pension är socialtjänsten ovillig att hjälpa honom till ett permanent boende.

Det är en grå och kylig tisdagförmiddag i Norrtälje.

Sören har just anlänt med bussen från Hallstavik, där hans tillfälliga hemvist oftast är hos vänner och bekanta. Ibland sömnberövad, tillbringar han nätter i sin bil eller under öppna himlar, hela tiden i ovisshet och osäkerhet om framtiden. Under senaste tiden har han också återfunnit sig under den stora bron i Hallstavik, en plats som blivit ett oväntat tillhåll.

Sörens situation är långt ifrån unik.

Många äldre kämpar med verkligheten av bostadsbrist och stigande levnadskostnader. Enligt statistik har antalet hemlösa i Sverige ökat senaste åren, där äldre och ensamstående är hårt drabbade. Sören hoppas på ett mirakel, att någon ska se honom, inte bara som en gammal man med pengar på kontot, utan som en människa i nöd. Hur länge till ska han behöva kämpa för en tak över huvudet?