Varje morgon när den norske filmregissören Erik Poppe vaknar och lyssnar på radionyheterna, möter han en verklighet som ofta präglas av oro och irritation. Ryssland, Ungern, Italien, Polen, Frankrike, Turkiet – dessa länder är bara några exempel på hur högerextrema och populistiska rörelser vinner mark globalt.

Denna känsla har vuxit sig stark hos Poppe sedan tidigt 2000-tal. Den stigande oron över hur rädsla, misstänksamhet och hat infiltrerar den politiska diskursen i Europa har motiverat hans arbete, inklusive den senaste filmen han regisserar – en film som grundar sig på de kontroversiella händelserna kring Vidkun Quisling, en av Norges mest ökända historiska figurer.

Quisling, som under andra världskriget förrådde sitt eget land och samarbetade med nazisterna, föregrep en utveckling som på många sätt återges i dagens politiska klimat. Poppe känner att det är avgörande att berätta denna historia, inte bara för att reflektera över det förflutna, utan också för att varna för de faror som uppstår när intolerans och extremism får fäste.

Filmen, som bygger på Quislings hemliga dagbok, avslöjar inte bara hans personliga tankar och motiv, utan speglar också hur liknande ideologier idag söker legitimitet i det moderna samhället. Genom att dyka ner i dessa anteckningar hoppas Poppe kunna föra en diskussion om moral, ansvar och de val vi alla står inför i tider av politisk osäkerhet.

Poppe tror att historien om Quisling är viktigare än någonsin och att filmen kan fungera som en påminnelse om hur lätt vi kan glömma eller ignorera det förflutna, samt hur essentiellt det är att skilja på fakta och propaganda i vår tid.