I en tid präglad av osäkerhet och förtryck har Jafar Panahis regimkritiska film "It was just an accident" visat sig vara mer än bara en film; den har blivit ett symbol för motstånd. Den osannolika möjligheten att filmen har kunnat produceras under rådande förhållanden i Iran är i sig en prestation.

Panahi, som tidigare dömts och fängslats för "propaganda mot staten", har trots allt fortsatt att filma. Denna gång presenterar han en djupgående och personlig skildring av det brutala våld som regimen utövar mot sina medborgare.

Hans triumf vid filmfestivalen i Cannes, där han mottog Guldpalmen, har väckt hopp och frågor bland iranier om huruvida en ny era av frihet är på väg. Det är ett bevis på att kreativitet och mod kan övervinna tyranni.

Guldpalmen är mer än bara ett pris; den har blivit en gemensam seger för Irans folk, som drömmer om en framtid där yttrandefrihet och mänskliga rättigheter står i centrum. Panahi, som sett orättvisor och lidande, använder sin plattform för att ge en röst åt dem som inte kan tala.

I en tid då konst och kultur kan vara livsviktiga redskap för förändring, visar Panahis arbete att kampen för frihet fortsätter. Detta är ett ögonblick som vi gemensamt kan fira och som förhoppningsvis kan leda till positiva förändringar i Iran.