Jan Guillous senaste roman, "Anteckningar från aftonsången", inleds med en dramatisk scen där huvudkaraktären Erik Ponti hittar en död råtta på sin trappa efter en resa till Indiska oceanen. Detta blir en katalysator för att avslöja en högerradikal konspiration. Guillou använder sig av en välbekant karaktär som inte behöver någon omfattande introduktion; han är redan etablerad och redo att navigera genom ännu ett äventyr.

Erik Ponti, en storviltsjägare, iscensätter en egen rättsprocess för att avslöja sina fiender och för att göra detta fångar han råttor i Stockholms dystra kvarter. Hans jagande av dessa skadedjur blir en allegori för den jakt han utför på sina motståndare, t.ex. högerextremister och media. Romanens handling är en typisk spänningsroman — men den omfattar mycket mer än bara en enkel berättelse. Guillou tar oss närmre Pontis liv och hans reflektioner över ålderdom och livets kortvarighet.

Romanens sidospår ger en djupare insyn i Guillous tankar och reflektioner — dessa delar är ibland mer intressanta än huvudsaklig handling. Komiska, nostalgiska och intima anekdoter om resor, födelsedagsfiranden i Norge och ungdomens journalistiska äventyr ger en färgstark bakgrund till karaktärernas liv.

Det mest skarpa är Guillous kritik av dagens litterära landskap, särskilt siktad mot unga kvinnliga författare och de klichéer som genomsyrar deras verk. Hans tankar kring detta avslöjar en djup frustration över bristen på kritiskt tänkande i litterära kretsar och hur mediokra verk belönas.

Guillou arbetar parallellt med ett manus om slaget vid Svensksund, en sevärd berättelse om hur den svenska flottan besegrade den ryska flottan år 1790. Hans arbete är både tidskrävande och njutbart, och det är oklart om det någonsin kommer att filma. En annan återkommande oro är klimatförändringar, där han nämner att småfåglarnas migrationsmönster påverkas av detta. Återkommande fågelreferenser ger en ironisk vridning till hela berättelsen.

Boken innehåller oväntade insikter och erbjuder mycket mer än en spänningsroman. Guillou lyckas transformera klichéer till något nytt och relevant. Han är den idag mest komplexa karaktären i svensk litteratur — en författare som sällan backar från att kritisera makthavare och en som med stor noggrannhet utforskar de sociala och kulturella frågorna i vårt samhälle.

Jan Guillou riskerar att avslöja mer än bara en bra thriller; han ger läsaren en djupare förståelse av vår tid. Kanske är det snart dags för Guillous eget "Fight Club"-ögonblick där vi får reda på att Erik Ponti och Carl Hamilton är samma person, en tanke som sätter en spännande tvist på den redan intrikata berättelsen.