År 1984 förändrades Sveriges konstscen för alltid. Med en tolvåring som ivrigt väntade på att se dokumentären "Style Wars" i Bromsten, Stockholm, föddes en ny era av graffiti och gatukonst. Tarik Saleh, idag en internationellt erkänd filmregissör, minns hur filmen introducerade wildstyle, en form av graffiti där bokstäver flätas samman i komplexa former. Han säger att även 40 år senare ger filmen honom gåshud när han minns den.

"Style Wars" visades under bästa sändningstid, och med hjälp av videobandspelare spreds filmen snabbt. Det blev en catalysator för den svenska graffiti-scenen, då många unga målare tog inspiration från de protesterande graffitimålarna i New York. Jacob Kimvall, konstvetare och graffiti-expert, beskriver filmen som "den enskilt viktigaste referenspunkten" för den första generationens svenska målare.

Graffitin, som nätt och jämnt hade börjat ta form som en del av hiphop-kulturen, fick en stor boost i och med denna dokumentär. I slutet av 1980-talet kom graffitiskolor i Sverige, och många av de som en gång var elever blev nu framstående graffitimålare och mentorer. Dessa skolor gick från att vara ett hobbyprojekt till en plattform för många konstnärer. Tyvärr förändrades stämningen kring graffiti dramatiskt under mitten av 1990-talet med införandet av "nolltoleransen" i kampen mot klotter.

Jacob Kimvall beskriver hur nolltoleransen stigmatiserade graffitikonstnärer och hur det råder en missuppfattning om graffiti som enbart skadegörelse. Värd över 100 miljoner kronor om året i saneringskostnader för SL i Stockholm, är graffiti en betydande kostnadsfaktor som skapar en paradox där graffitikonst görs för att rensa bort graffiti. Under nolltoleransen försvann många av de legitima graffitiuttrycken, och Stockholm blev känd för sitt tågklotter.

Men efterfrågan på graffitiutbildning och arrangemang har blomstrat igen. Idag finns det en acceptans för graffiti som konst. Många offentliga och privata utrymmen anpassas för att inkludera graffitikonst, och gatukonst anses nu som en del av den kulturella sfären i Sverige. Graffiti har också blivit en del av sociala medier, där många konstnärer visar upp sina verk och bygger gemenskaper online.

Även kända varumärken har börjat omfamna graffiti som en del av sin marknadsföring. Föräldrar köper sprayfärger till sina barn, och traditionella graffiti-säljare har fått användning för moderna teknologier som ger mer precision och möjlighet till fotorealistiska verk.

Även om alla inte ser det som en konstform, har graffiti utvecklas till en kollektiv konstform som ger utrymme för själva samarbetsprocessen, planering och skapande under tidspress. Tarik Saleh sammanfattar andan av graffiti när han säger: "Se en vägg som behöver målas, måla den. Se en film som behöver göras, regissera den."

Graffiti har verkligen kommit långt sedan 1984 och fortsätter att påverka både gator och kulturella diskurser. Den kontroversiella och kraftfulla konsten visar ingen tecken på att försvinna, snarare tvärtom – den växer och förändras i takt med samhället.