BMI (Body Mass Index) mäter förhållandet mellan vikt och längd och har länge använts som en standard för att bedöma fetma. Men forskare varnar nu för att detta mått kan vara missvisande för många människor. Många idrottare och individer med hög muskelmassa kan klassificeras som överviktiga, trots att deras hälsa är utmärkt. Detta kan leda till felaktiga diagnoser av obesitas.

Jenny Vinglid, generalsekreterare för Riksförbundet Obesitas Sverige, ställer sig skeptisk till BMI som det enda måttet för fetma. Hon förklarar att BMI inte tydligt visar en persons fettprocent eller allmänna hälsotillstånd. Det blir särskilt problematiskt när läkare uteslutande förlitar sig på BMI för att sätta diagnoser.

– En individ med ett högre BMI kan egentligen ha ett mindre midjemått och därmed lägre risk för hälsoproblem. Det är därför vi stödjer en förändring där både BMI och midjemått används för att screena patienter och avgöra om de behöver en djupare medicinsk utredning.

En ny väg för Sverige

Forskningsrapporten rekommenderar att obesitas ska delas upp i två kategorier: medicinsk obesitas och "riskzonen-obesitas". Den medicinska formen drabbar individer vars övervikt redan har orsakat hälsoproblem, medan den andra gruppen består av dem som riskerar att utveckla komplikationer. Diagnosen bör baseras på en kombination av midjemått och kroppsfettprocent.

Sverige är redan på god väg att implementera dessa förändringar. Sedan 2021 finns det riktlinjer som än mer understryker att diagnostik av obesitas inte enbart kan baseras på BMI eller midjemått.

Fördelar med en ny definition

En mer nyanserad diagnosmetod skulle kunna leda till bättre och mer individanpassade vårdalternativ. Att förstå skillnaderna mellan övervikt och fetma kan också minska stigmatiseringen som ofta är förknippad med övervikt.

Vinglid påpekar att det är viktigt att inte automatiskt ställa en diagnos om alla mätningar inte överensstämmer. Detta kan i sin tur skapa en mer positiv inställning till de som bara ligger i riskzonen för fetma.

Ekonomiska hinder kvarstår

Trots dessa framsteg kvarstår stora utmaningar när det gäller att ge tillgång till behandling. Många patienter tvingas idag bekosta sin egen behandling, och subventioner ges endast under specifika förhållanden, som vid bukvalv eller typ 2-diabetes.

– Det är en orättvis situation. Det är viktigt att vården blir mer tillgänglig och att alla, oavsett socioekonomisk status, får den hjälp de behöver, säger Vinglid.

En ny era för behandling av fetma

Detta är en kritisk tid för vidare utveckling av behandlingen av obesitas, särskilt med nya viktminskningsläkemedel som kan förändra hur vi ser på viktkontroll. Genom att omdefiniera begreppen kring fetma kan vi också adressera stigmat och skapa en mer effektiv och empatisk vård för de som kämpar med viktproblem. Forskningen fortsätter, och snart kan Sverige stå i frontlinjen för en mer rättvis och förstående behandling av obesitas.