Förra veckan rapporterade Smålandsposten om Teresia Kindstrand som lever i ekonomisk utsatthet. Teresia, som är förtidspensionerad på grund av en kronisk sjukdom, lever på en låg sjukersättning som inte justeras i takt med inflationen eller andra kostnadsökningar i samhället.

Publiceringen väckte stort engagemang på sociala medier och en oväntad respons från allmänheten.

- Jag blev nästan chockad. Jag hade inte räknat med den här armén av hjälp som dök upp, jag var helt oförberedd på det. Det visar att det finns många människor där ute som visar medmänsklighet i handling, helt utan egen vinning. Vanliga människor utan uppenbart höga inkomster som vill hjälpa en främling, säger Teresia.

Många har i kommentarsfält velat swisha pengar till Teresia, medan andra till och med har letat upp hennes adress för att personligen lämna mat. Responsen har varit stark och visat på en gemensam vilja att hjälpa.

Samtidigt har denna plötsliga hjälpinsats blivit en politisk ögonöppnare för Teresia. Hon ställer sig frågan om det verkligen är rätt att ta emot välgörenhet från privatpersoner när hennes situation är ett resultat av en bristfällig fördelningspolitik.

- Jag ville inte be om hjälp. Jag ville statuera exempel på hur Sverige idag fungerar. Det är många som lever i fattigdom i ett rikt land. Det borde vara statens ansvar att hjälpa, inte privatpersoner som får rycka in med var sin plånbok,

sa Teresia.

Därför har Teresia beslutat att inte ta emot pengar från de många främlingarna som erbjudit hjälp. Istället har hon accepterat matkassar från två kvinnor som kommit med färdigköpta matvaror.

- Jag tog emot dem, men i övrigt har jag föredragit att vidarebefordra hjälpen till olika hjälporganisationer.

En dag fick hon även biobiljetter i brevlådan - utan avsändare. Teresia valde att behålla dessa, vilket blev ett glädjande inslag i hennes tillvaro.

Medkänslan har även flödat in i kommentarsfälten på sociala medier, där många har delat sina egna erfarenheter av sjukdom och ekonomisk otrygghet.

- Att leva i fattigdom är förknippat med skam. Man känner att man har sig själv att skylla. Därför tror jag att många fattiga lever i det fördolda; de vågar inte visa sig. Men för mig är det viktigt att vara ett exempel på hur Sverige fungerar idag. Jag skäms inte över min situation och jag har ett rikt socialt liv, vilket gör att jag kan känna lycka och glädje, trots att jag har det ekonomiskt tufft.

Eftersom flera har hört av sig och erbjudit hjälp har Teresia även tagit initiativ till en lokal insamling som planeras till nästa månad. Hon hoppas detta kan skapa större medvetenhet om de utmaningar som många, liksom hon själv, står inför. Det är dags att lyfta fram frågan om fattigdom i ett av världens rikaste länder!

Läs mer: Fångad i fattigdom: ”Jag har inte råd med mat eller mediciner”