Filip Ahl, 27, befinner sig i sin lägenhet i den pittoreska staden Trencin, Slovakien. Det är måndag eftermiddag i oktober och mörkret har börjat lägga sig över landskapet.

Inför denna intervju, som Filip först tvekat att göra, inser han nu att det är viktigt att prata om sin pappa. Ingen i familjen har öppet diskuterat den sorgliga händelsen efter Boo Ahls bortgång.

– Jag känner att det är dags nu. Jag vill prata om pappa och verkligen tacka alla som har hört av sig och stöttat mig och min familj under denna svåra tid. Det har betytt oerhört mycket för oss.

Det var bara två dagar sedan matchen mellan HV71 och Timrå, en match som inte bara handlade om tre poäng i SHL, utan om att hedra Boo Ahl, en av klubbens mest älskade spelare genom tiderna.

– Tyvärr hade jag ingen möjlighet att komma hem till den matchen. Jag följde ceremonin på tv tillsammans med min fästmö Felicia och vår hund Ozzy, berättar Filip.

– Det var en känslosam upplevelse. Jag vet hur mycket pappa betydde för klubben och supportrarna. I Jönköping var han en kändis, alltid någon som ville prata med honom när vi var ute. Det var alltid fullt av människor som ville hälsa på pappa.

Under matchen hade HV71 och Timrå förberett två tifon för att hylla hans minne. Filip tror att pappa hade älskat den gesten.

– Det kunde inte ha gjorts bättre. Vi har verkligen bara positiva minnen från tiden i Timrå och Sundsvall. Det kändes viktigt att matchen var mot Timrå.

Filip sittande i sin lägenhet reflekterar vidare: Det har nu gått två och en halv månad sedan Boo Ahls bortgång, som skedde under en semesterresa i augusti.

– Jag minns den dagen knappt, säger Filip. Hela mitt liv blev nattsvart. Jag förlorade inte bara min pappa, utan också den trygghet som alltid funnits där.

Han var i Slovakien när han fick det chockerande beskedet från sin pappa Lise-Lott.

– Dagen blev helt svart, men jag är glad att Felicia kunde komma ner till mig just då. Hon var mitt stöd.

Efter att ha tillyssnat av begravningen i Jönköping, kom han och Felicia initialt till Sverige för att vara med familjen i den svåra tiden.

Det blev en känslomässig begravning med många vänner och kollegor från hockeylivet i kyrkan.

– Det blev en fin ceremoni, precis som pappa skulle vilja ha haft den, tror jag. Musik spelades som han verkligen gillade – en hyllning till hans passion för dansbandsmusik.

Filip tackar hockeyfamiljen, som genom meddelanden och stöd har gett honom den tröst han behövt.

– Det har varit fantastiskt att känna stödet, inte bara från gamla vänner utan även från spelare och supportar som alltid funnits där för oss. Jag vill verkligen uttrycka min tacksamhet till alla.

Han vill också nämna två personer särskilt: "Stefan Örnskog har varit en stor klippa för mig, liksom Oscar Sundh, som också har kollat in mig flera gånger. Hockeyfamiljen stöttar alltid sina egna."

Boo Ahl blev bara 54 år gammal, en stor förlust för hockeyvärlden. Filip har inte bara förlorat sin pappa, utan också sin bästavän.

– Han har alltid guidat mig på rätt väg. Pappa har format hela den jag är idag och hans positiva inställning är något jag strävar efter i mitt liv. Jag kommer att hedra honom genom att fortsätta min hockeykarriär, något jag vet att han skulle ha velat. Jag försöker ta en dag i taget och samla kraft för det som ligger framför mig. Det är tufft, men jag vet att han alltid har stöttat mig i mina drömmar.

I en tid av sorg och förlust har Filip hittat styrka i minnen av sin pappa och i kärleken som omger honom. Trots den tysta smärtan som finns i hans hjärta, fortsätter han med hoppet och sådant som Boo Ahl har betytt för både honom och hockeyvärlden.