I Ängelholm är den chockerande statistiken att hälften av alla som får hemtjänst får hjälp av mer än 20 olika personer på bara två veckor. För många äldre innebär detta att de möter nya främlingar i sitt hem flera dagar i veckan, vilket inte bara skapar stress utan också en känsla av otrygghet och alienation.

Sjukvårdspersonal uttrycker sin djupa oro. De framhäver att denna rörlighet bland personalen utgör en klar risk, särskilt för äldre som är känsliga för smittor. Under intervjuer med två undersköterskor blir det uppenbart att deras hjärtan blöder för de äldre som tvingas stå ensamma i svåra situationer. De reflekterar över den ohållbara arbetsmiljön som gjort det omöjligt för dem att ge den omsorg som varje enskild äldre förtjänar.

Under pandemin såg vi en viss förbättring, men nu har läget återgått till den gamla, sorgliga verkligheten. Faktumet att åtgärder som vidtogs under pandemin har glömts bort är obehagligt.

Allvarliga brister i äldreomsorgen

Ett särskilt skrämmande exempel är Forenede Care, där rapporter om äldre som dör ensamma i boenden fortsätter att dyka upp. Det handlar inte bara om bristande vård, utan också om en fördjupad kris där många äldre hamnar i helt oacceptabla situationer. Främst handlar det om svåra brister i både bemanning och resurser, ett problem som finns i en majoritet av Sveriges kommuner.

Personalen på Forenede Care larmar samtidigt som förtroendevalda får kritik för trakasserier. Kommunals ordförande, Malin Ragnegård, har också uttalat sig om det ohållbara läget och hur krisen måste hanteras.

Trots de alarmande signalerna sliter personalen på och strävar efter att ge bästa möjliga service. Deras arbetsmiljö påverkas direkt av kommunernas budgetkrav och den nuvarande inflationen, vilket gör att de tvingas arbeta under pressade förhållanden.

Det systematiska problemet

Det är inte bara enstaka aktörer som är problemet. I den nuvarande modellen för äldreomsorg, vilka ofta upphandlas, prioriteras vinster framför värdighet och omsorg. I många fall hamnar kommunerna i konkurrens med vinstdrivna företag som ofta slarvar med kvaliteten. Resultatet är en äldreomsorg som lämnar mycket att önska och där vi ser exempel på betydande försämringar.

Ängelholms kommun erkänner problemen, men trots det vågar inte undersköterskorna stå fram med sina namn av rädsla för repressalier. Undersökningsresultat visar att de utmaningar de står inför är av djupgående natur, men resultaten av dessa utmaningar avspeglas i de förhållanden som de äldre lever under.

Sammanfattningsvis visar vår nuvarande äldreomsorg ett dystert ansikte. Om samhället inte agerar för att skapa strukturella förändringar och säkra offentliga resurser, riskerar vi att acceptera en situation där fler äldre dör ensamma och utan den omsorg de så desperat behöver och förtjänar. Det är en katastrof som inte bara berör de drabbade, utan hela vår samhälle.