Fanny Franke, en 26-årig kvinna från Karlskrona, genomgår en unik och ovanlig vardag. Det hela började redan i lågstadiet när hennes lärare bad eleverna att rita bilder som dök upp i deras huvuden under en berättelse. Till sin skräck insåg Fanny att hennes papper förblev tomt när hennes klasskamrater skissade för fullt.

"Jag såg på de andra och undrade hur de kunde rita. För mig fanns det bara svart när jag försökte visualisera något", berättar Fanny. Det var hektiska försök att somna som ledde henne till insikten om sin tillstånd: när hon försökte räkna får kunde hon inte ens föreställa sig vad en fåren såg ut.

Åren gick och Fanny stötte på fler situationer där hennes oförmåga att skapa bilder i huvudet blev uppenbar. "Jag kan inte ens föreställa mig min mamma. Det är som jag är avskärmad från dessa minnen och känslor", säger hon, med en blandning av sorg och insikt.

Fanny kom så småningom över en artikel om tillståndet som kallas "afantasi" på gymnasiet. Detta neurologiska tillstånd, som för första gången beskrevs av Francis Galton 1880, fick sitt nomenklatur av professor Adam Zeman först i början av 2000-talet. Studien visade att så många som en av 50 människor kan drabbas av detta.

"Det är en lättnad att veta att jag inte är ensam, att andra delar samma upplevelse", säger Fanny. Men det är inte utan sina bekymmer; hon undrar ibland om hon förlorat minnen genom livet.

Effekterna av afantasi är dock inte bara negativa. Fanny upplever också fördelar, som att hon slipper se obehagliga scenarier framför sig. "När mitt ex blev tillsammans med en nära vän kunde jag inte föreställa mig dem ihop. Det hjälpte mig att gå vidare snabbare," säger hon och lägger till att hon har lärt sig att hantera sina känslor på andra sätt.

Sedan dess har Fanny blivit mer öppen med sin situation. Hon har skapat en TikTok-video för att dela sin historia och upptäckte att det finns många människor som upplever liknande utmaningar. "Det verkar som att ångest och minnen kan ta olika former för olika människor", säger hon.

Trots sin acceptans av sitt tillstånd hoppas Fanny att mer forskning kan göras kring afantasi. Hennes upplevelse är en gåva av sorts, även om hon fortfarande står inför utmaningar. "Det är en del av mig, och jag vet inget annat", avslutar Fanny med ett leende. Hennes berättelse inspirerar oss att bejaka våra unika upplevelser och förstå hur olika våra sinnen kan vara.