Även om fågelmatning har minskat i Finland, finns det fortfarande många som uppskattar dessa små besökare. En ny studie från Helsingfors universitet avslöjar att finländarna inte matar fåglar lika mycket som de gjorde för 40 år sedan, särskilt inte de som bor i södra Finland.

Mycket av förändringen har skett på grund av rädslan för att fågelmaten ska dra till sig råttor, vilket har gjort att många bostadsföreningar blivit kritiska mot fågelmatare. I takt med att fågelmatens kostnader har ökat på landsbygden, har antalet som matar fåglar minskat, men de som ger mat är mer generösa med variationer och kvalite än tidigare.

”Det är glädjande att se att många anpassar sina matare för att fånga en så stor variation av fågelarter som möjligt. Detta visar på en positiv relation mellan människor och natur”, säger forskaren Anna Haukka vid Naturhistoriska Museet i Helsingfors.

Enligt studien, baserad på årliga fågeltaxeringar och en enkät med över 14 000 svar från finländare, har innehållet i fågelmatarna förändrats. På 1980-talet var det vanligt att ge fåglar havre, men idag dominerar solrosfrön och jordnötter – livsmedel som ger mer energi men också kan vara importerade.

Det har gjorts misstankar om att denna importerade mat inte är optimalt för fåglarna, med Haukka som påpekar att fler bör tänka på de lokala alternativen.

Historiskt sett har fågelmatningen förändrats betydligt. Zachris Topelius introducerade fågelmatning i Finland för 150 år sedan och sedan dess har konstruktionerna av fågelmatare blivit mer komplexa i syfte att utesluta oönskade gäster som ekorrar och duvor. Det har inneburit en allt mer kreativ design för att hålla råttor borta, till exempel att använda hinkar som hängs upp och ner för att förhindra klättrande besökare.

Men fågelmatning har också stött på motstånd; i vissa städer har fågelutfodring blivit förbjuden på grund av riskerna med råttor. Heta Lähdesmäki, kulturhistoriker vid Helsingfors universitet, påpekar att även om detta kan verka radikalt, är det inte första gången detta fenomen inträffar i Helsingfors, där det tidigare funnits en förklaring av krig mot duvor under 1950-talet.

Idag ser vi liknande reaktioner där människor fortsätter att mata fåglar “i smyg” för att de anser att rädslan för råttor är överdriven och att fåglarnas tillgång på mat minskar. Det finns en stark vilja bland många stadsbor att fortsätta mata fåglar, oavsett eventuella risker.

Det är dock värt att notera att vissa forskare är försiktiga med att dra slutsatser gällande sambandet mellan fågelmatare och råttor. Tuomas Aivelo, evolutionsbiolog, nämner att en ensam råtta kan vara ett tecken på desperation snarare än en indikation på en kolonin i närheten.

Trots oron för råttor har många fågelarter minskat i antal, delvis på grund av förlorade livsmiljöer och klimatförändringar. Därför är fågelmatning viktigt, inte bara för fåglarna själva, utan även för att stärka människors relation till naturen och de arter vi delar vår omgivning med.

”Det är viktigt att vi fortsätter mata fåglar. Det är ett utmärkt sätt att bevara vår kontakt med naturen”, avslutar Haukka.