Det pågår intensiva förhandlingar bland LO:s 13 fackförbund för att nå enighet kring gemensamma avtalskrav inför kommande förhandlingar. Veli-Pekka Säikkälä, ny avtalssekreterare sedan maj, står i spetsen för arbetet.

– Vi är alla väldigt måna om att vi håller ihop, säger han efter två dagar av möten i LO:s avtalsråd.

Den 23 oktober kommer LO-förbunden att presentera sina gemensamma krav, men det finns flera svåra frågor som måste lösas först. En av de centrala frågorna handlar om hur mycket löneökningar facken ska kräva.

– Vi är eniga om att industrins konkurrenskraft kommer att vara avgörande för hur mycket vi kan ställa krav på, säger Säikkälä. För närvarande går industrin bättre än många andra branscher, vilket ger utrymme för löneökningar. Vi talar om att sikta på tre procent i stället för att sänka oss till de tidigare nivåerna på två procent.

En annan kritisk punkt handlar om hur man kan ställa krav på extra satsningar för de arbetare som tjänar minst. Inflationen har drabbat de med minsta marginaler särskilt hårt, vilket gör att det är viktigt att de får en tydlig höjning av reallönerna. Facken diskuterar just nu olika alternativ för att lösa detta.

– Självklart finns det uppfattningar som säger att det kan bli extra svårt, särskilt när many lågkvalificerade sektorer har det tufft just nu, men det är vår uppgift att använda vår kollektiva styrka för att förbättra situationen för de med de lägsta lönerna, betonar han.

En annan central fråga är hur LO-förbunden gemensamt kan ställa krav på kortare arbetstid. Diskussionerna kring detta är fortfarande i tidigt skede.

– Vi arbetar på detta just nu. Vi behöver enas om hur mycket arbetstiden ska kortas, hur kostnaderna ska fördelas och hur förhandlingarna ska gå till. Det finns mycket att reda ut, säger Säikkälä.

Det är fortfarande oklart om frågan är mogen att driva under den nuvarande avtalsrörelsen.

– Jag vill inte gå så långt än, men vi har olika uppfattningar om exakt hur vi ska gå framåt, säger han. Förutsättningarna att korta arbetstiden varierar kraftigt mellan LO:s medlemsförbund. Inom vissa avtalsområden i industrin finns det en arbetstidsbank där anställda kan ta ut upp till 64 timmars ledighet årligen. I kontrast till detta kämpar förbund inom handeln och restaurangbranschen med deltidstjänster som gör det svårt för deras medlemmar att föra en trygg tillvaro.

Det finns tydliga gränser för hur långt LO-förbunden kan enas om gemensamma krav, men en viktig poäng är att även kort baxa arbetstiden kan ge fler timmar till dem som i dag arbetar ofrivilligt deltid. För dessa förbund är det en prioritering att först ta tag i sina egna problem.

En fråga som kvarstår är hur LO-förbunden kommer att kunna stå enade och förhandla kraftfullt i en värld där arbetsmarknaden ständigt förändras. Kommentarer från arbetsgivarna markerar att detta kommer bli en utmanande förhandlingssäsong, och om facken inte lyckas enas kan deras krav missgynnas gentemot den växande ojämlikheten i samhället. Slutligen kan det finnas drabbningar relaterade till arbetsmarknaden och hälsa, eftersom många arbetstagare kämpar med låg arbetsbelastning och psykisk ohälsa i dessa utmanande tider.

– Det handlar om att skapa en arbetsmarknad där alla kan känna sig trygga och värderade, avslutar Veli-Pekka Säikkälä.