En storm av engagemang för Kungliga Operan

I en fantastisk uppvisning av kulturellt engagemang har den svenska borgerligheten stigit fram för att rädda Kungliga Operan i Stockholm, en av våra mest älskade kulturinstitutioner. Tillsammans har Antonia Ax:son Johnson med familj, Erling Perssons Stiftelse och Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond bidragit med hela 300 miljoner kronor till den viktiga renoveringen av operahuset vid Gustav Adolfs Torg, som har sina rötter i Gustav III:s expansiva kulturpolitik på 1700-talet.

Det har varit en lång och ofta besvärlig diskussion om hur renoveringskostnaderna skulle finansieras, där olika regeringar har samlat på sig strategiska tillvägagångssätt. Nu ser vi en trend där även den operabla verksamheten i högre grad kommer att finansieras av privata medel, vilket skapar en ny dynamik inom kulturlivet.

Kulturminister Parisa Liljestrand och privata medel

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) ser detta som en betydande framgång. Att söka stöd från det privata näringslivet och välgörenhetsorganisationer visar på en gammal, men nu återuppvaknande, strategi för att hålla svenskt kulturliv vid liv. Trots det begränsade statliga stödet till kulturen under många år, som till och med har minskat i kommunala budgetar, erbjuder privata donationer en väg framåt. Endast regionerna har ökat sina kulturinsatser, vilket gör att många i kulturvärlden fortfarande inte känner sig 'bortskämda'.

Bevarande av kulturell identitet

Med offentliga utgifter som ökar inom andra områden, är det den kulturella sektorn som ofta får stryka på foten - en sektor som vi vet ger oss både identitet och mening. Samarbete mellan stat, region, kommun och den privata sektorn är avgörande för att säkerställa ett blomstrande kulturliv där mångfald och kvalitet kan frodas. Ju fler som engagerar sig för att bevara vår kultur, desto starkare blir den.

Kulturell frihet och oberoende

Frågan om oberoende när det gäller konst och kreativitet är fortfarande en knäckfråga. Det har funnits oro för att ideologiska intressen kan påverka den konstnärliga friheten. Myndigheten för Kulturanalys har varnat för risken med villkorade anslag när det gäller representation och mångfald. Att värdesätta kulturell frihet är av yttersta vikt för att uppmuntra kritisk samhällsreflexion.

Svensk kultur kan lära av Danmark

Trots de blygsamma bidragen från den privata sektorn jämfört med biljettintäkter, finns det en möjlighet att Sverige kan följa Danmarks exempel där både offentliga och privata medel investeras i ett rikt kulturliv. I Danmark satsar privata stiftelser miljardbelopp på att upprätthålla konstmuseer och operascener, vilket är något vi kan sträva efter här.

En ny finansieringsmodell för kulturen

Historiskt har det offentliga haft en stor roll i att finansiera kulturlivet, men trenden pekar nu mot en mer blandad finansieringsstruktur, där donationer kan hjälpa till att täcka kostnaderna för verksamheter som Nationalmuseum. Det kan bli en modell för framtiden där det offentliga skapar den fysiska infrastrukturen medan privata fonder stöder själva verksamheten.

Viktigheten av kulturella institutioner

Det är avgörande att marknaden och donationer möter de behov som finns, så att värdefulla kulturella institutioner inte riskerar att stängas ner. Runt om i landet har det gamla borgerskapet, tillsammans med folkrörelser och föreningar, byggt grunden för de orkestrar, bibliotek, scener och museer som idag vilar i det allmännas vård. Att värna om detta kulturella arv är ett gemensamt ansvar för oss alla. Låt oss nu stå enade för kulturell framtid!