Ekrem Imamoglu, borgmästaren i Istanbul och Erdogan-kritiker, greps tidigare i veckan och häktades under söndagen. Enligt turkiska Hürriyet anklagas han för mutbrott, olaglig lagring av personuppgifter, korruption i offentliga upphandlingar och för att ha grundat en organisation som planerat att begå brottslighet. Dessutom misstänks han för terrorbrott.

Imamoglu har bestämt nekat alla anklagelser och hävdat på sociala medier att han är offer för en kupp. "Den pågående juridiska processen är inte en rättslig process. Det är en summarisk avrättning," skrev Imamoglu strax innan beskedet om hans avstängning.

Starka protester har brutit ut i Istanbul sedan hans gripande i onsdags, vilka snabbt spridit sig över hela landet. Många menar att anklagelserna mot Imamoglu har starka politiska motiv, något som även Paul Levin, föreståndare vid Institutet för Turkietstudier, håller med om. Han understryker att det är synnerligen osannolikt att åtal väcks mot oppositionens mest populära kandidat bara dagar innan han ska väljas som presidentkandidat.

Åtal som dessa ses av många som ett skrämselmedel för att tysta oppositionen. Massprotester har ägt rum trots demonstrationsförbud i flera städer. Bilder från både Istanbul och Ankara visar hur polisen har använt vattenkanoner och tårgas mot demonstranter, vilket har lett till våldsamma sammandrabbningar.

Inrikesdepartementet meddelade även att två andra distriktsborgmästare har stängts av, misstänkta för kopplingar till brotts- och terrororganisationer.

Osäkerheten kring Imamoglus framtid som borgmästare kvarstår, men det spekuleras i att han kan ha ambitioner bortom lokalpolitiken. Det förväntas att han kommer att nomineras som presidentkandidat för CHP i valet 2028.

Enligt Paul Levin har det pågående missnöjet mot regeringen ökat, och han förutspår att demonstrationerna bara kommer att växa i styrka, vilket kan leda till mer våldsamma sammanstötningar med polisen.

"Risken är stor att polisen kommer att slå ner hårt på dessa demonstrationer," varnar Levin. Det finns en växande ilska mot president Erdoğan, som tidigare stått inför liknande utmaningar. 2013 ledde stora protester mot honom och hans parti AKP, och en misslyckad militärkupp inträffade tre år senare.

Levin betonar att läget nu är kritiskt och att många faktorer står på spel för både oppositionen och regeringen. "Erdoğan är mer politiskt sårbar nu än någonsin," konstaterar han. Imamoglu, som fanns på den politiska scenen som en stark utmanare, ses nu som ett potentiellt hot mot Erdoğans maktställning.

Oklara är även Erdoğan framtida politiska planer; enligt grundlagen kan han inte sitta ytterligare en mandatperiod. För att kringgå detta försöker han ändra lagarna, men det är en komplicerad process, speciellt med det nuvarande politiska motståndet.