Brasan sprakar i det dunkla rummet i Sälgsjön och vi sitter alla förväntansfulla, som barn på julafton. Plötsligt syns han vid fönstret, Carl Olof Berg – den talangfulle skådespelaren från Folkteatern som är på besök för en unik kväll.

Carl Olof ska underhålla oss med sin föreställning ”Hemma hos dig med Carl Olof”, där vi deltagare även ska få prova på prinsessan Birgittas motionsprogram ”Spänsta med Birgitta” från 1967.

Jag är här på inbjudan av Liselotte Fluhr, som har lyckats få låna Carl Olof. Faktum är att han har varit ute på turné så många gånger att han skulle haft hela 308 stämplar i sitt bibliotekskort, om han vore en bok!

Carl Olof inleder med att humoristiskt förklara att ”Du kan låna hem mig mot en kopp kaffe.” För varje hem han besöker får värden välja bland tre olika föreställningar, och Liselotte har valt ”Prinsessjympa”, en berättelse i tre delar om kvinnokroppens disciplinering.

Med emotiv passion framhäver Carl Olof bibliotekens betydelse för kultur och samhälle, och Liselotte har övertalats av sin väninna, bibliotekarien Helena Näslund, att bjuda hem honom.

Väl inne i Liselottes hem, där några vänner samlats, är stämningen full av nervösa fniss och nyfikenhet. Vad ska vi egentligen få uppleva? Spänningen ökar när Carl Olof delar ut instruktionerna för motionsprogrammet, som en gång skapades i samarbete med veckotidningen Husmodern 1967.

Tillsammans följer vi prinsessans röst till mjuk jazzmusik av Harry Arnold medan vi försöker efterlikna kunglighetens rörelser. ”Ta det lugnt i början, överansträng er inte!”, uppmanar hon, och vi hoppar, vickar på höfterna och skrattar tillsammans.

Men skratten tystnar plötsligt när Carl Olof övergår till en personlig berättelse, där han delar sin erfarenhet av att spela karakterer under press och hot. Vi får höra om en upplevelse i Flen där han som Carmen Miranda blev utsatt för homofobiska kommentarer. Hans berättelse får oss att reflektera över allvaret i det som sker omkring oss, även inom konsten.

Föreställningen tonar ut i en djupare diskussion vid kaffebordet. Vännerna ställer frågor och pratar om Carl Olofs upplevelser. De flesta är djupt berörda av berättelsen om attacken och framhåller behovet av att konsten måste utvecklas. Carl Olof bekräftar att varje föreställning innebär en ny dynamik och intimitet.

Liselotte är mer än nöjd med kvällen och får ett lånekort från Carl Olof som ger henne möjlighet till ytterligare två föreställningar. ”Det var en fin upplevelse och tryggt att ha mina vänner här,” säger hon, och vi alla känner att vi har delat något speciellt.

När Carl Olof lämnar den mörka höstkvälen, är jag mållös. Det vi upplevde gick långt bortom traditionell underhållning; det var en unik kombination av skratt, allvar och gemenskap. Dagen efter kände jag mig ändå lite stel, men det var inte bara musklerna som hade fått arbete – mina tankar var också i omlopp efter denna inspirerande kväll.