Introduktion

NEW YORK. Medan andra barn lekte hjältar, drömde han om partikelacceleratorer.

Svenskamerikanen Elliott Tanner, 16, briljerade med siffror och fysik långt innan han ens började skolan – och idag är han en av världens yngsta doktorander.

Men det finns fortfarande gränser för vad han får göra.

– Universitetet tillåter mig inte att hantera radioaktiva ämnen.

Elliott som tonåring

I många avseenden är Elliott som vilken tonåring som helst. Han umgås med vänner, spelar brädspel och leker med VR-headset. Men tidigt insåg hans föräldrar – Patrik Tanner, 59, från Sundsvall och Michelle Tanner, 47, från USA – att deras son var speciell.

Vid sex månaders ålder kunde han redan prata. Som tvååring läste och räknade han. När han var fyra hade han memorerat hela det periodiska systemet. Spanska? Lärde han sig utan att ens tänka på det.

Men det var matematik och fysik som verkligen fångade hans intresse.

Istället för leksaker i butiken föredrog Elliott att önska sig en ny matematikbok.

En av Elliotts tidiga passioner blev att absorbera allt som handlade om den nyupptäckta Higgspartikeln, som revolutionerat vår förståelse av universum.

– Han försökte prata om det med sina kompisar, men de förstod ingenting. De fortsatte att leka hjältar på rasten och han hade svårt att delta, säger mamma Michelle Tanner.

Utmaningar i skolan

Elliotts utveckling gick i en rasande takt, och hon hade svårt att hänga med. I skolan gavs han aldrig de utmaningar han behövde; hans tankar låg ständigt flera steg före klasskamraterna. Det gjorde honom frustrerad, och gnistan som drev honom tidigare falnade. Ibland kom han hem gråtande.

För att hjälpa Elliott beslutade föräldrarna att ge honom undervisning hemma, kombinerat med onlinekurser. Det visade sig vara en vändpunkt. Elliott kastade sig över läroplanen och lärde sig algebra och geometri på några veckor.

Redan som åttaåring var han klar med gymnasiets läroplan – en prestation många bara kan drömma om. Det följande året påbörjade han collegekurser.

– Tidigare var jag uttråkad av multiplikation och matteboken vi fick i skolan, berättar Elliott Tanner.

– Först när jag kom in på collegekurserna kände jag mig äntligen utmanad och mer entusiastisk över att lära mig.

Akademiska prestationer

Som tioåring undervisade han redan andra elever och fick godkänt i algebra på högskolenivå. Hans kunskaper var jämförbara med många forskare och ingenjörer. Som tonåring tog han sin kandidatexamen från University of Minnesota, och två år senare, en magisterexamen i fysik.

Nu har han startat sitt doktorandprogram, och om allt går som planerat kommer han att få titeln ”Doktor Tanner” redan vid 18 års ålder. Elliott är därmed redo att dyka in i universums största mysterier:

Att forskar om mörk materia, ett osynligt ämne som utgör majoriteten av universums massa. Mörk materia kan förklara hur galaxer hålls samman och avslöja nya fundamentala insikter om fysikens lagar.

Mörk materia och framtiden

Att förstå mörk materia är som att finna en saknad pusselbit i vår bild av universum.

Trots att han arbetar med några av vetenskapens mest komplexa frågor, är det fortfarande vissa saker han inte får göra – saker han ibland behöver för sina experiment.

– Jag ville använda en americium-241-källa, samma isotop som finns i brandvarnare. Jag bad mina kollegor: 'Kan ni hämta americiumkällan och sätta i ordning den åt mig?'

Svaret blev nej.

Elliott tror att hanteringen av den radioaktiva isotopen kräver att man genomgår en särskild utbildning, och för att få göra det måste man vara minst 18 år. Att vara ung har sina nackdelar, säger han.

Svårt att passa in

– Så universitetet tillåter mig inte att hantera radioaktiva ämnen – det är förmodligen bäst så.

Elliotts slutmål är att bli professor. Han kanske fortsätter med mörk materia eller byter fokus inom partikelfysik.

Trots hans snabba framsteg har det inte alltid varit lätt att vara exceptionellt begåvad. Flera högre utbildningar sa nej till att ha ett barn i klassrummet, och att sticka ut var en utmaning.

Michelle, hans mamma, minns att han hade svårt att passa in bland andra barn, något som är vanligt bland begåvade.

– Vi diskuterade ofta det. Jag förklarade att 'vissa vänner är de som du leker med, och andra är de som du pratar matematik med.' Vi hade också många mentorer – människor i vår ålder, eller äldre, som arbetat inom industrin och diskuterade sådant han verkligen ville prata om.

Familjens arbete för Elliott

Att ge Elliott möjlighet att blomma utan att pressa honom har varit en svår balansgång. Skolsystemen är inte anpassade för elever som honom, säger de, vilket har lett dem till att försöka hitta egna vägar. Föräldrarna har stundtals mött kritiska kommentarer om att de kanske pressar sin son för hårt.

– Men det finns inget som talar för det; Elliott har alltid varit den drivande. Vi har bara försökt stödja honom på alla nivåer och hitta de möjligheter han behöver för att vara nöjd med sin utbildning, säger Patrik.

– Vi lägger ingen press på honom, tillägger Michelle. Vi försöker förklara att det inte är hela världen om han inte får bra betyg på ett prov, eller om han bara vill byta spår och ta en paus från fysik för att göra något annat, vad det nu må vara.

Svenska rötter och framtidsdrömmar

Det finns också inslag av familjens svenska rötter i deras hem i Minneapolis. En poster med svenska godissorter hänger på väggen och Elliott pratar lite svenska, även om det var tio år sedan de besökte landet sist. De har till och med diskuterat att flytta till Sverige någon gång i framtiden.

Patrik har dock insett att hemundervisning i stort sett är förbjudet i Sverige.

– Vad skulle skolsystemet säga om honom ifall vi flyttade tillbaka? Han kommer ju redan ha en doktorsexamen. Hur skulle myndigheterna reagera på det?

Men föräldrarna betonar att deras fokus inte ligger på att Elliott ska leva upp till andras förväntningar, utan att han ska vara lycklig.

– Vi lägger inte press på honom, upprepar Michelle. Det handlar om att han ska få utvecklas i sin egen takt.