Elian, en 17-årig kille, har nyligen påbörjat en 100 dagar lång behandling för den sällsynta blodsjukdomen aplastisk anemi, en diagnos som slog honom strax före skolavslutningen förra året. Sedan dess har hans mamma, Therese Wahlgren Sundén, vädjat om fler donatorer till Tobiasregistret, en organisation som hjälper till att hitta blodstamcellsdonatorer.

Behandlingen, som startade den 8 januari, involverar cellgiftsbehandlingar för att förbereda kroppen inför mottagandet av nya stamceller. Therese beskriver det som en process där Elian behöver "släcka ner" sin kropp för att ge plats åt de nya cellerna.

”Det känns overkligt att det äntligen är dags. Just nu får han sina cellgifter här på sjukhuset,” berättar Therese. Hon förklarar hur cellgifterna gör Elian illamående och torrare i slemhinnor, och hon instämmer i att det är fantastiskt hur sjukhuspersonalen stöder dem under denna svåra tid. Elian får behandlande mediciner samt vätskesubstitution för att minimera biverkningarna.

En av de svåra biverkningarna av cellgifterna är håravfall. Therese medger att det kommer bli känslosamt att raka av Elian hans hår.

”Han är otrolig, nästan övermänsklig i sin styrka. Han tar det så lugnt vilket gör att jag också kan känna mig lugn,” säger Therese. För att hålla sitt humör uppe har Elian tagit med sig sin gitarr och utrustning till sjukhuset, vilket ger honom något att pyssla med när han har ork.

Trots svårigheterna har Elian ett mål; han längtar efter att återvända till skolan på sin 18-årsdag i mars. Läkarna identifierar dock hinder, men Therese är glad över att han har ett mål att kämpa för. Det är också deras plan att Elian ska delta i distansundervisning under sin sjukhusvistelse, med stöd från både klasskamrater och lärare.

Familjen förväntar sig att stanna på sjukhuset i fyra till sex veckor. Therese beskriver hur den första tiden kommer att vara präglad av isolering, följd av tid på Ronald McDonald’s hus i närheten för att få stöd och gemenskap.

Trots allt försöker Therese att hantera situationen. ”Det är tungt, men man stänger av känslor ibland. Jag blev faktiskt påkörd av en buss nyligen, men jag kände ingenting. Det är som att hjärnan går på autopilot under dessa omständigheter,” säger hon. ”Att se sin son må dåligt är hjärtskärande, men vi har så mycket stöd från vår familj och vänner.”

Elian och Therese behöver all hjälp de kan få. Varje insats, stort som smått, kan göra en stor skillnad i deras kamp, och att sprida medvetenhet om blodstamcellsdonationer kan rädda liv. För fler detaljer om hur man kan hjälpa till, kolla in lokala registreringssidor för donatorer.