Emelie Johannesson, 24, från Ed, har genomgått en otrolig resa efter att ha fått diagnosen diabetes typ 1 som 10-åring. Trots år av förnekelse och kamp har hon nu accepterat sin sjukdom och vill använda sin erfarenhet för att hjälpa andra.

"Sjukdomen ska finnas här någonstans", säger Emelie med en säkerhet när hon öppnar kylskåpet hemma hos sina föräldrar för att hämta fram sin livräddande glukagonspruta. Den är hennes ständiga följeslagare i kampen mot lågt blodsocker, och hon håller alltid en med sig. Just nu är hon mitt uppe i en flytt, men detta påverkar inte hennes beslut att dela sin historia.

Allt började när hon upplevde de välkända symtomen - en konstant törst, frekventa toalettbesök och en oroande viktnedgång. Tack vare sin mamma, som är sjuksköterska, upptäcktes sjukdomen tidigt, men de dramatiska värdena av blodsockret hade kunnat leda henne i koma om det inte hade varit för snabb medicinsk hjälp.

"Jag minns hur jag försökte trösta mina föräldrar, utan att förstå det stora kaos som skett. Det var så frustrerande att se dem ledsna", berättar Emelie, som beskriver hur sjukdomen förändrade hela familjen. Hennes mamma, Charlotte, beskriver hur livets rutiner blev helt nya och hur de krävde ständig uppmärksamhet.

Skolstarten blev en utmaning för Emelie, där hon kämpade för att få det stöd hon behövde. "Det kändes som ingen tog min situation på allvar i början, men en lärare insåg vikten av att anpassa skolan efter mina behov", säger hon.

Under tonåren blev Emelie överväldigad av sjukdomen och insåg inte att det var en del av hennes liv. Hon kände sig arg och ledsen, vilade i förnekelse och drabbades av depression. "Jag ville ge upp, jag åt inte och tog inte mitt insulin. Det var en ständigt pågående kamp för att överleva", säger hon.

Men det fanns ljusglimtar; med teknologins utveckling har vikten av att ha kontroll över sin diabetes blivit lättare. Emelie fick en insulinpump som revolutionerade hennes liv. Med hjälp av en app kan hon och hennes familj följa hennes blodsockernivåer i realtid. "Det ger mig en trygghet att min mamma kan se min status, speciellt när jag bor själv," förklarar hon.

Efter gymnasiet studerade Emelie till förskolepedagog och arbetar nu med en fyraårig pojke, Birk, som också har diabetes typ 1. "Vi stöttar varandra, och att ha honom som en del av mitt liv har gjort att jag fått ännu bättre kontroll över min egen sjukdom", berättar hon med ett leende.

Den 14 november, Världsdiabetesdagen, planerar Emelie att dela sin historia och öka medvetenheten om diabetes. "Jag har hört så många andra dela sina upplevelser och nu är det min tur att föra budskapet framåt", säger hon.

I dag känner Emelie att hon har tagit kontroll över sin sjukdom. "Sjukdomen påverkar fortfarande mycket, men den definierar mig inte längre. Jag kommer aldrig att kunna leva som alla andra, men med stöd från familj, pojkvän och vänner har jag lärt mig att leva med denna utmaning", avslutar Emelie med nyfunnen styrka.