En emotionell resa genom barndomens skrymslen

I sin senaste roman, "17 juni", tar Alex Schulman oss med på en oförglömlig resa till barndomens mörka vrår. Genom att låta jaget ringa till sig själv som barn, väcker han frågor om förlust, skuld och längtan att reda ut det förflutna.

Existentiell skakighet och sorgsna insikter

Boken är inte bara en berättelse; den är en djupdykning i existentiella funderingar. Schulman utforskar de komplexa känslorna bakom barndomens minnen, samtidigt som han förmedlar en enkelhet som berör läsaren på djupet. Hans språk kan kallas vackert, men kanske inte alltid perfekt — det handlar mer om att nå fram till läsaren än att balansera på språkliga ekvilibristkonster.

Kritik och reflektioner

Martina Montelius, som utvärderar boken, påpekar att Schulman inte alltid når den språkliga perfektion som kännetecknar några av nutidslitteraturens mest hyllade författare. Men kanske är det just denna brist som gör "17 juni" så unik — den är ärlig och påtagligt känslomässig.

En bok för alla som vill konfrontera sitt förflutna

För den som är beredd att konfrontera sina egna livserfarenheter är "17 juni" en must-read. Den väcker tankar och känslor som många av oss kanske undviker, men som är en viktig del av det mänskliga tillståndet. Alex Schulman har skapat en stark och relaterbar berättelse som definitivt kommer att stanna kvar i minnet.