Investeringsplattformen Akka, som lanserades förra hösten av den före detta skidstjärnan Jon Olsson och franska techentreprenören Thomas Rebaud, har väckt stor uppmärksamhet på marknaden.

Akka riktar sig till personer som vill investera i onoterade startup-företag men som saknar det stora kapital som vanligtvis krävs för sådana investeringar. Plattformen fungerar som en särskild medlemsklubb, där årsavgiften kan sträcka sig från 11 000 till 115 000 kronor.

Förutom den höga årsavgiften tillkommer en 5-procentig förvaltningsavgift, en 3-procentig transaktionskostnad och en 20-procentig performancefee. Det har fått många att undra: är dessa avgifter en rimlig kostnad för möjligheten att investera i lovande startups?

Finansinspektionen har nu gått ut med en varning för Akka och dess konsumentskyddsekonom Moa Langemark har kritiserat plattformen som "väldigt, väldigt dyr". Hon påpekar att den avkastning investerare förväntar sig från denna typ av investeringar måste vara extraordinärt hög för att motivera kostnaderna, vilket gör det till en stor risk.

Många experter inom finansvärlden, inklusive sparprofilen Marcus Hernhag, har uttryckt oro över avgiftsstrukturen. Hernhag framhäver vikten av att hålla kostnaderna låga, eftersom höga avgifter kan äta upp kapitalet över tid och påverka avkastningen kraftigt. Han jämför även med den relativt låga kostnaden för att investera på aktiemarknaden, där avgifterna är betydligt lägre.

Samtidigt som Akka erbjuder investeringsmöjligheter i en spännande och snabbt växande marknad bär den också på en risk som inte får underskattas. Är potentialen för att bli miljonär inom startup-världen värd den lutande kostnaden? Det är en fråga som varje potentiell investerare bör ställa sig innan de går med i denna exklusiva klubb.